Idag har räddningen nått detta hus

Dagens evangelium är den välkända berättelsen om Sackaios, tullindrivaren som klättrar upp i ett träd för att se Jesus över huvudena på alla människor som trängs kring honom. Den stora stjärnan är i stan och alla vill se och höra. Sackaios är lite kort i rocken, så han ser ingenting annars. När Jesus besöker honom blir han så glad att han lovar att ge hälften av allt han äger till de fattiga och efterskänka allt han har pressat folk på. Det är passande att Sackaios är raka motsatsen till den unge rike mannen som frågade Jesus vad han måste göra för att vinna evigt liv. Den diskussionen börjar i budorden men slutar med den rike mannens bedrövelse eftersom han inte vill skiljas från sina rikedomar. Sackaios däremot för ingen diskussion om bud. Han är egentligen mest nyfiken, men när Jesus kommer hem till honom släpper han inte taget om allt han äger, men ganska mycket.

                      Jakobsbrevets text uppmanar till likabehandling oavsett social status eftersom Gud har utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem arvsrätt till sitt rike. Den som är fattig i världens ögon, alltså efter det mått på rikedom och status som gäller här, är värdefull i Guds ögon och enligt himmelrikets mått. Därför ska de vara det i våra också, om vi vill tillhöra himmelriket. För tänk om det kommer in en snygg välklädd person i kyrkan och direkt efteråt en sliten smutsig människa som kanske är hemlös och luktar sprit. Är det inte lätt då att vi är jättetrevliga mot den som är välklädd och fnyser åt den som är smutsig? Men all smuts på jorden kan inte skilja en människa från Guds kärlek eftersom det är en annan sort smuts som gör det. Den typ av orenheter som kommer ur munnen på oss när vi slänger ur oss ett ord av förakt är värre än den som täcker kroppen på nån som inte har duschat på ett halvår. Räddningen når varje hus som öppnar sina dörrar för människor som ingen annan vill släppa in.

Kristi kyrka

du skepp på nådens hav

må vi med Guds hjälp göra dig till de hemlösas hem

de rotlösas fasta punkt

de röstlösas röst

så att de som fruktlöst kämpar

får ge skörd tiofalt och femtiofalt och hundrafalt

en försmak av det rike där den förste blir den siste

där den minste blir den störste

där den som tar sitt kors blir buren till Golgata för att leva

låt oss därför be herre välsigna oss och bevara oss

låt ditt ansikte lysa över oss

vänd ditt ansikte till oss och ge oss frid

Mattias

Postludium: Witnesses for Jesus med Salvation army (vet ej vilken trupp/avdelning)

Jag är lam och behöver botas

Tacksägelsedagens tema är lovsången, men när jag läser evangelietexten kan jag inte låta bli att tänka på vad Jesus säger i Matteus 25 om domen: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.” Så säger han till de rättfärdiga. Till de orättfärdiga säger han samma sak, men med en negation insmugen framför varje god gärning; ”Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta osv.”. Det riktigt tänkvärda i den berättelsen är att såväl de ”snälla” som de ”dumma” har förväntat sig att få se honom i egen hög person och betjäna och hjälpa honom för att kunna tro att de verkligen hade hjälpt Jesus. Med samma vanföreställning tror den ena gruppen att de inte har gjort något alls för Jesus och den andra gruppen att de inte har gjort något fel – han kom ju aldrig och bad om hjälp!

                      I dagens evangelium är det Jesus som botar och hjälper. Direkt innan har han botat den kanaaneiska kvinnans dotter för att kvinnan erkände vem som bör äras. Direkt efteråt ger han mat åt fyratusen människor. Vi har här en serie händelser där Jesus visar oss vad han vill att vi ska göra; ta hand om de sjuka och mätta de hungriga. Att han kan göra under som vi inte kan göra får inte hindra oss från att försöka. På samma sätt handlar inte dagens evangelium om handikappade människor utan om oss alla. Vi är de lama och lytta och stumma och blinda som Jesus vill bota för att vi ska använda de resurser vi faktiskt har till att hjälpa varandra. För allt vi gör för de minsta och mest åsidosatta, det gör vi för Kristus.

Handfallen och lamslagen står världen inför det ohyggliga som händer när människor, liv och samhällen trasas sönder. Det sker inte långt från den sjö där du vandrade, Herre. Det sker på många andra platser, idag och varje dag. Gud, bota oss så att vi var och en kan säga: ”Herre Jesus, jag var stum och du fick mig att tala, jag var lytt och du gjorde mig frisk. Jag var lam och du fick mig att gå, jag var blind och du gjorde så att jag kunde se.” För den som inget har sett, inget har hört och inget har sagt när människor trampas på är i sanning blind, döv och stum. Den som inte räcker ut handen till den svage är både lytt och lam. Den förlamningen av både kropp, sinne och stämband har vi alla lidit av från tid till annan. Men Gudsrelationen och de mellanmänskliga relationerna kan inte hållas isär. Det vi inte har gjort i den ena riktningen har vi heller inte gjort i den andra. Det får bli min lovsång för idag.

Postludium: Holy, Holy, Holy.

Mattias