Jesus skapar tro

Jesus skapar tro, och han gör det bara genom att vara den han är. Han är sänd för att reparera en trasig relation. Vi läser i Edenberättelsen i Bibeln om hur avsikten från början var att människorna skulle leva i kärleksfull relation till varandra och till Gud. Sen blev det inte riktigt så. Nånting gick fel, så som det ofta gör fast man har de bästa avsikterna. Korset brukar användas som bild för att den mellanmänskliga relationen inte kan skiljas från Gudsrelationen. Är det fel på den ena så är det troligen också fel på den andra. Jesus säger att det som ni inte har gjort mot dessa minsta som är mina bröder, det har ni heller inte gjort mot mig. Det vill säga, det är inte genom att först och främst bekänna sig till vissa doktriner och genomföra vissa ritualer som man tjänar Gud, utan genom att hjälpa sin medmänniska. I dagens evangelium säger han: ”Om ni inte får se ett tecken så tror ni inte”.* Men att tro är inte att vara tveklöst övertygad för att man har fått se påtagliga och oemotsägliga bevis. Att tro är att bejaka sin relation till Gud och andra människor och försöka reparera det som är trasigt. Övertygelsen handlar om att det är det rätta och det goda. När ämbetsmannen vars son Jesus botar kommer hem möts han av en tjänare som säger: ”Din son lever”. Din son lever. Din son är återigen i relation med Gud. Det var det andra tecknet Jesus gjorde, och han gjorde även det i Kana i Galileen, där han gjorde vatten till vin. Jesus skapar tro genom att visa att det som är så svårt egentligen är så enkelt. Gud blev människa. Så möt en människa. Då möter du Gud.

Mattias

Som postludium idag lyssnar vi på What a friend we have in Jesus med countrysångaren Alan Jackson.

*Johannesevangeliet 4:46-54.

Bär sådan frukt som hör till omvändelsen

När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden” (Lukas 3:7-9).

När jag läser den här texten där Johannes säger till människorna att de inte ska tro att de går säkra för att de har Abraham till fader så tänker jag på Martin Luthers ord ur Stora Katekesen: Det som du sätter din lit till och fäster ditt hjärta vid, det är i verkligheten din Gud. Innan har han skrivit att tro och vantro gör både Gud och avgud, och om min tro är rättskaffens så är också min Gud den rätte. Det är ju väldigt lätt för oss att tro att om vi bara har pengar, makt, prylar eller är tillräckligt beundrade – kort sagt har status – så går vi säkra för allting. Det är sant att mycket av det som kan drabba en människa kan avstyras om man har råd att köpa motmedel. Men inte allt. Yxan är satt till roten, och börjar det skaka i trädkronan så kan man börja undra vad man har missat.

                      Tro och liv hör ihop, det har vi fått veta bland annat av Jakobsbrevet. Tro utan gärningar är tom, död. Egotripp, självtillfredsställelse. Som om andlighet är detsamma som att var och en sitter hemma för sig själv och mässar sina formler. Visst är det viktigt att kunna slappna av, men andlighet är så mycket mer än att bara få en lugn stund med ett doftljus och lugnande musik. Kristen andlighet är konkret, eftersom den har en konkret konsekvens. Jakobsbrevet säger: Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död (Jak 2:14-17). Som Lutheran kan man få problem med en sådan formulering som ”Inte kan väl tron rädda honom?” eftersom vi ju har lärt oss att tron ensam gör människan salig. Det betyder inte att vi inte ska göra det goda, tvärtom. Men vi ska göra det goda för att vi tror på det goda. Talet om gärningslära handlar om att mina handlingar och mitt sätt att leva speglar vad jag faktiskt tror på. Tro och liv hör verkligen ihop. Vad ska vi då göra? Det är bara att lyssna på Johannes.

Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt. Så bär man den frukt som hör till omvändelsen, frukt som bokstavligen mättar den som är hungrig. För tron, den ska få mig att växa liksom senapskornet blir ett stort träd där himlens fåglar söker skydd. Och när jag har växt tillräckligt, då börjar jag bära frukt, frukt som jag inte bär för min egen skull utan för andras.

Mattias

Postludium: Bereden väg för Herran med Sissel Kyrkjebø.