Boken Att predika
en tradition. Om tro och teologisk literacy kom ut 2012 och är skriven av
Anne-Louise Eriksson som är forskningschef på kyrkokansliet i Uppsala. I boken
används termen literacy som ett nyckelbegrepp. Literacy, som i grunden betyder
läskunnighet (jfr. illiteracy – analfabetism), används här som beteckning för
att ”kunna uppfatta, tolka och kommunicera meningen med vad som sägs” i
exempelvis en bibeltext. Till grund för boken ligger ett forskningsprojekt där
Anne-Louise Eriksson samlade in påskpredikningar från ett antal svenskkyrkliga
präster och sedan analyserade dem efter vilken teologi de gav uttryck för och
hur de presenterade Svenska kyrkans tro. Analysen av predikningarna pekar på två olika tendenser; att å ena
sidan upprepa klassisk kristen terminologi kring uppståndelsen som dagens
svenskar kanske inte förstår och att å andra sidan helt tala utifrån samtiden utan
kopplingar till kyrkans tradition. Eriksson skriver: ”De påskpredikningar som vi ska
undersöka i denna bok ägnar väldigt lite utrymme åt att problematisera den kristna trons påstående att Kristus lever. Detta
är i sig varken konstigt eller anmärkningsvärt. En predikan är inget teologiskt
föredrag, och tro låter sig inte förklaras. Men tro låter sig heller inte
frambesvärjas genom att predikanten likt ett mantra upprepar orden ”Kristus är
uppstånden”. Så vad innebär det att vårda traditionen om uppståndelsen så att
bibelns texter blir existentiellt levande för människor idag?”
Eriksson besvarar egentligen inte
frågan, men ägnar mycket utrymme åt att punkt för punkt ange vad predikningarna
säger om Gud, Jesus, korsfästelsen och så vidare. I ett par fall ringar hon in påståenden
som avviker från vad evangelierna säger och från de trosbekännelser som Svenska
kyrkan tror och bekänner enligt kyrkoordningen. Problemet för Eriksson är inte bokstavliga
eller symboliska tolkningar av uppståndelsen utan att predikanten antingen
aldrig kommer fram till vad det betyder för oss idag i våra liv eller inte
förankrar sin predikan i kyrkans tradition. I förordet skriver Eriksson att om
hennes påpekanden verkar kritiska så har även hon predikat och är lika drabbad
av kritiken som alla andra. För mig personligen ligger bokens stora värde i att
se exempel på hur olika sätt samma skeende kan framställas och gör det möjligt för
mig att dels orientera mig och dels undvika de diken man kan köra ner i.
Mattias
Eriksson, Anne-Louise (2012). Att predika en tradition. Om tro och teologisk literacy. Lund,
Arcus.
Men har inte denna bok fått mycket kritik? Bland annat för att hon inte tycker att blivande präster behöver lära sig grundspråken? ;)
SvaraRaderaHej, jo det stämmer, men det gör inte att hela boken inte är läsvärd. Jag har läst hebreiska och tycker grundspråkskunskaper är omistliga. Men som sagt, det är inte bokens fokus och den är värd att ta del av. :)
Radera