Vad kan det innebära att leva i
förlåtelse? Hur skulle jag se på mig själv om den grundläggande förutsättningen
för mitt liv vore att jag vore förlåten? Spontant tänker jag att förlåtelse
förutsätter att det finns något att förlåta mig för. Finns det något att
förlåta mig för så innebär det att jag har sagt eller gjort något ont eller i
alla fall mycket dumt. Men tänk om det är så att det finns en dubbel
grundförutsättning för mitt liv – eller kanske till och med en tredubbel?
Den första förutsättningen för
vår existens är att vi är skapade. Det
betyder att någon annan har tagit initiativ till våra liv genom att skapa oss. Mina
föräldrar tog det initiativet för min räkning genom att avla mig. Jag är
skapad, det vill säga, jag har kommit till genom någon annans skapande
handling, genom andras beslut att göra ett barn.
Att vara skapad är detsamma som
att vara en arvtagare. Från mina skapare har jag ärvt egenskaper, kunskaper och
kanske även egendomar. Guds egenskap är skaparförmåga, Guds kunskap är kärleken
och Guds egendom är livet, det eviga livet, det sanna livet, det verkliga
livet. Allt det vill Gud ge oss i arv.
Till detta att vara skapad hör
också att allt Gud har skapat i grunden är gott.
Det är bara det att Guds skapelse har blivit komprometterad. Våra relationer
till varandra och till vår livsmiljö och till annat liv är vad man idag kallar
dysfunktionella (1). Det är denna dysfunktion som kallas synd. Synden är den andra grundförutsättningen.
Synd är alltså inte detsamma som
specifika handlingar utan synden är ett tillstånd vi befinner oss i som gör att
vi agerar egoistiskt och skadar andra. Synden är etisk – den enskilda
handlingen är inte per automatik syndig, men etiken bakom handlingen avgör om
den är det. Varför, hur och med vilket resultat har en handling begåtts?
För att synden inte är
ursprunglig och inte hör hemma i skapelsen har Gud förlåtit oss. Det betyder
inte att Gud bortser från våra brott och lögner, men det betyder att Gud vet
att vi kan bättre och att vi behöver en andra chans. Gud ger oss sin nåd. Vi är
förlåtna. Det är den tredje
grundförutsättningen.
Förlåten kan jag gå ut i varje ny
dag. Jag vågar leva utan rädsla för att vara otillräcklig, utan att skämmas för
den jag är. Förlåten kan jag – och det här är viktigt – förlåta andra! När nu
jag har blivit förlåten är det min uppgift att föra denna förlåtelse vidare. Förlåtelse
är en process. Den sker inte över en natt. Den kan aldrig ske på kommando. Men den
försätter oss i en rörelse mot allt större förlåtelse och allt mindre
dysfunktion. Det är vad det innebär att leva
i förlåtelse.
Mattias
(1) Jämför begreppet
dysfunktionell familj; en familj där relationerna är skadade så att
familjemedlemmarna skadar och sårar varandra. Dysfunktionell betyder icke
fungerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar