Gud vill att vi ska förvalta varandra väl

Medan jag pluggade till präst så jobbade jag en sommar som tidningsbärare. Tidningarna kom mellan två och tre på natten och innan sex skulle de vara utdelade. Jag hade sex månaders provanställning men fick tyvärr inte fortsätta för jag var inte snabb nog att springa i trapporna och gjorde lite för mycket missar. Så jag fick inte fortsätta. Nu var jag lika glad för det, för detta var på sommaren och det blev en ganska snörik vinter det året. Men det är lite med den erfarenheten som jag ser på den här berättelsen om tjänarna och deras talenter. För det är ju så att Gud investerar sin nåd och sin förlåtelse i oss för att vi ska få nåden och förlåtelsen att bli större på jorden. Och då är det ju klart att den gör fel som bara gräver ner det han får och inte gör nåt av det.

Men sen kan ju folk komma till en med skvaller och baktaleri och vill ju att jag i min tur ska sprida det till flera andra så att snacket kan gå och drevet kan gå så den där människan blir riktigt jagad och uthängd. I synnerhet på sociala medier går det att göra väldigt effektivt. Ta ett tips från coachen (Jesus alltså); gör det inte. Gör som den tredje tjänaren och gräv ner det, djupt ner. Och ta ett steg ytterligare när du ändå håller på; gå till den som det snackas om och sträck ut handen. Då har du en kompis för livet.

I fredags kväll såg jag ett intressant videoklipp på youtube. Det var en amerikansk kvinnlig pastor som talade inför en hel arena full av kristna tonåringar. Hon var helt underbar att lyssna på. Framför allt förklarade hon på ett bra sätt vad som är grundstenen i vår kyrkas teologi, alltså vår syn på förhållandet mellan Gud och oss människor. Svenska kyrkan är ju en luthersk kyrka och hon var också lutheran liksom alla ungdomarna hon talade inför. Hon hade växt upp i en mansdominerad kristen miljö där allt lustfyllt var syndigt och alla var säkra på att det bara var de som tillhörde deras kyrka som var riktiga kristna och kom till himlen. Det enda som gav henne lättnad från skam och inre anspänning som den här miljön gav henne, det var alkohol. Så vid arton års ålder hade hon en fullt utvecklad alkoholism. Vid tjugotvå års ålder lyckades hon sluta dricka och mötte en kille som hon senare gifte sig med. De var intresserade av fredsarbete och rättvisefrågor båda två och allt verkade jättebra tills han sa att det var hans kristna tro som motiverade honom till det. Det gjorde henne ställd eftersom kristendom för henne var lika med det som hon hade blivit matad med som ung och som hon hade tagit avstånd från. Men hon följde med honom till kyrkan och upptäckte att det var nåt helt annat än vad hon hade växt upp med. Bara detta att det verkligen fanns människor av alla olika slag, alla nationaliteter och hudfärger, alla olika sexuella läggningar, alla socialgrupper och inkomstklasser och så vidare. För där, i den lutherska kyrkan, fick hon höra ett helt annat budskap än hon fick i sin barndoms kyrka. Det hon fick höra där var;

• att Gud ger oss sin nåd och kärlek helt fritt utan motprestation och att det vi försöker göra är att leva i gensvar till Guds kärlek, 
• att det inte fanns nån andlig klätterstege som man kunde ta sig uppför,
• att det hela tiden var Gud som kom ner och förnyade människan igen och igen och att det kallas död och uppståndelse,
• att människan är både helgon och syndare samtidigt, dvs kapabel till både så mycket gott och så mycket ont.

Allt det här kan jag skriva under på. Och det jag tyckte var så fantastiskt med att lyssna på henne, det var att hon var människa och berättade om en Gud om accepterar att vi är människor med fel och brister och älskar oss ändå. Och är det inte den kärleken vi ska ge vidare? 

Vi får inte det goda från Gud för att vi är duktiga. Det viktiga är nämligen inte hur skötsamma och goda vi har varit hittills utan vad vi gör med gåvan från Gud när vi väl får den! Och det bästa av allt är att Gud inte bara använder sig av våra styrkor och talanger utan av våra svagheter och misslyckanden. Hela människan med alla hennes fördelar och nackdelar kommer från Gud, älskas av Gud och tas i anspråk av Gud.

 

Mattias

 

Den amerikanska pastorn jag lyssnade på heter Nadia Bolz-Weber. Klippet med hennes tal kan du lyssna på här. Avsnittet om luthersk teologi finner du här.

Att leva i förlåtelse

Vad kan det innebära att leva i förlåtelse? Hur skulle jag se på mig själv om den grundläggande förutsättningen för mitt liv vore att jag vore förlåten? Spontant tänker jag att förlåtelse förutsätter att det finns något att förlåta mig för. Finns det något att förlåta mig för så innebär det att jag har sagt eller gjort något ont eller i alla fall mycket dumt. Men tänk om det är så att det finns en dubbel grundförutsättning för mitt liv – eller kanske till och med en tredubbel?

Den första förutsättningen för vår existens är att vi är skapade. Det betyder att någon annan har tagit initiativ till våra liv genom att skapa oss. Mina föräldrar tog det initiativet för min räkning genom att avla mig. Jag är skapad, det vill säga, jag har kommit till genom någon annans skapande handling, genom andras beslut att göra ett barn.

Att vara skapad är detsamma som att vara en arvtagare. Från mina skapare har jag ärvt egenskaper, kunskaper och kanske även egendomar. Guds egenskap är skaparförmåga, Guds kunskap är kärleken och Guds egendom är livet, det eviga livet, det sanna livet, det verkliga livet. Allt det vill Gud ge oss i arv.

Till detta att vara skapad hör också att allt Gud har skapat i grunden är gott. Det är bara det att Guds skapelse har blivit komprometterad. Våra relationer till varandra och till vår livsmiljö och till annat liv är vad man idag kallar dysfunktionella (1). Det är denna dysfunktion som kallas synd. Synden är den andra grundförutsättningen.

Synd är alltså inte detsamma som specifika handlingar utan synden är ett tillstånd vi befinner oss i som gör att vi agerar egoistiskt och skadar andra. Synden är etisk – den enskilda handlingen är inte per automatik syndig, men etiken bakom handlingen avgör om den är det. Varför, hur och med vilket resultat har en handling begåtts?

För att synden inte är ursprunglig och inte hör hemma i skapelsen har Gud förlåtit oss. Det betyder inte att Gud bortser från våra brott och lögner, men det betyder att Gud vet att vi kan bättre och att vi behöver en andra chans. Gud ger oss sin nåd. Vi är förlåtna. Det är den tredje grundförutsättningen.

Förlåten kan jag gå ut i varje ny dag. Jag vågar leva utan rädsla för att vara otillräcklig, utan att skämmas för den jag är. Förlåten kan jag – och det här är viktigt – förlåta andra! När nu jag har blivit förlåten är det min uppgift att föra denna förlåtelse vidare. Förlåtelse är en process. Den sker inte över en natt. Den kan aldrig ske på kommando. Men den försätter oss i en rörelse mot allt större förlåtelse och allt mindre dysfunktion. Det är vad det innebär att leva i förlåtelse.

Mattias

 

(1) Jämför begreppet dysfunktionell familj; en familj där relationerna är skadade så att familjemedlemmarna skadar och sårar varandra. Dysfunktionell betyder icke fungerande.

Första advent

Ett nyfött barn mitt i ett bombattentat

En soluppgång över en försurad sjö

Världen är fantastisk

Och vedervärdig

Människan är kärleksfull

Och grym

Himmel och helvete sida vid sida

Mitt i detta finns vi

Gud gjorde ett statement genom en människa för tvåtusen år sen

Nu gör han det igen

Genom dig

Du har ett val

Gud, kyrkan, Bibeln, Jesus – vad handlar det om?

Det handlar om dig

Ditt liv

 

Du är döpt till liv

Inte till död

Du är älskad

Inte hatad

Vad dom än säger

Vad dom än gör

Är du älskad

Glöm inte det

Vi har det så bra idag så vi behöver inte Gud.

Vetenskapen har ju förklarat allt. Vad ska vi med tro till? Med Gud till? Med Jesus till?

Men vet ni – jag tror att vi behöver allt detta mer än nånsin.

För med all vår materiella standard så mår vi ofta dåligt.

Med all vår teknologi blir vi tomma

Ensamma

Övergivna

Som ensamma övergivna sommarkatter drar vi omkring och förstår inte var alla tog vägen

Tyckte de inte om mig?

Hur kunde de bara åka och lämna mig kvar?

Jag är hungrig.

Men saliga är dom som hungrar och törstar.

Det säger Jesus.

Dom ska bli mättade.

Saliga är dom som hoppar jämfota av ilska över världens orättvisor.

Dom ska se Gud.

Saliga är dom som är fattiga i anden.

Dom ska stå i gathörnen och ropa på polisen när skinnskallarna knackar bög.

När bombplanspiloterna trycker på knappen

Och en stad till går upp i rök

Saliga är dom som tigger med en pappmugg i handen

Dom ska se föraktet i dina ögon som går och lägger sig med dig och inte låter dig somna om

Saliga är dom

Sannerligen

Amen.

Kain och Abel, ett försök till dramatisering

Gud:              Kain och Abel var bröder. Kain var bonde och Abel var herde. En dag bar de fram varsitt offer till mig av jordens gröda och de fetaste djuren.

Kain och Abel bär fram sina offer.

Gud:              (till Abel) Tack, det var ett fint offer.

Gud:              (till Kain) Nej, det där vill jag inte ha.

Gud går därifrån. Kain sänker ner blicken mot jorden.

Kain:                                   Kom Abel. Kolla där.

När Abel ser bort slår Kain ihjäl honom. Abel faller död till marken. Kain släpar bort honom. Efter en stund kommer Gud tillbaka.

Gud:              Kain!

Inget svar. Kain går omkring och är arg och glor ner i marken.

Gud:              Varför är du arg? Varför går du och ser ner i marken?

Kain:             Skit du i det.

Gud:              Om du gör det rätta så vågar du ju lyfta blicken och se mig i ögonen. Men om du inte gör det så lurar synden vid dörren.

Kain:             Hur kan du vara Gud som snackar så mycket skit?

Gud:              Jo, jag är Gud. Och du är människa. Och vi måste jobba tillsammans om det här ska funka. Lyssna! Synden lurar vid dörren. Den åtrår dig. Fattar du? Den vill ha dig!

Gud tar tag i Kain.

Kain:             Men sluta tafsa!

Gud:              Jamen jag når ju inte fram till dig! Du fattar vad åtrå betyder, eller hur?

Kain:             Du är väl inte min farsa.

Gud:              Det är precis vad jag är. Jag är din farsa och din farsas farsa. Och jag kommer att vara farsa till dina barn och deras barn och barnbarn och barnbarnsbarn, generation efter generation. Synden åtrår dig, men det är du som bestämmer vad du ska göra, vad som ska hända.

Kain:             Jag trodde det var du som bestämde. Du är ju Gud.

Gud:              Jag är bara Gud så länge du är människa. När du upphör att vara mänsklig så är jag ingenting för då skiter du i mig och allt och alla. Då kan jag bara döma dig. Men jag vill mycket hellre försonas med dig. Fattar du? Jag vill att vi ska vara vänner.

Paus

Gud:              Var är din bror förresten?

Kain:             Det vet jag inte. Ska jag ta hand om min bror?

Gud:              Ja, det ska du!

Kain:             Ja, jag vet inte var han är i alla fall.

Gud hör ett rop från marken.

Gud:              Vad har du gjort! Har du mördat din bror?!

Kain:             Det vet väl inte du?

Gud:              Jorden som har tagit emot din brors blod skriker till mig. Hör du inte?

Kain:             Nä…

Gud:              Varför gjorde du det? Var det för att jag inte ville ta emot ditt offer? Var det det? Blev du svartsjuk och slog ihjäl din bror?

Kain:             Vi skulle ju ge dig ett offer. Men du ville ju inte ha det!

Gud:              Fattar du inte att det inte var offret som var det viktiga? Du skulle ge mig det för att du ville, för att du älskade mig. Och så blev det såhär istället. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte prata med dig. Och vad ska vi göra med det här?

Kain:             Jag vet inte. Jag kan inte göra det ogjort.

Gud:              Det enda jag kan göra nu är att straffa dig. Du får ge dig iväg och aldrig komma tillbaka. Försöker du odla jorden så kommer du inte att få nån skörd eftersom jorden fick ta emot din brors blod. Du kommer att vara rastlös och rotlös och inte kunna stanna kvar nånstans.

Kain:             Men då kommer ju vem som helst att kunna döda mig! Snälla, gör inte såhär. Du driver mig bort från marken och ut ur din åsyn.

Gud:              Då bestämmer jag att om du blir dödad så ska du bli hämnad sju gånger om. Det är det bästa jag kan göra för dig. Jag ska ge dig ett märke så att du ska bli igenkänd. Då vet alla du möter att den som dödar dig kommer att drabbas av min hämnd. Gå nu.

Kain går ut.

Gud:              Kain drog bort från mig och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden. Där blev han kvar och blev anfader till alla som bor i tält och drar omkring utan mål.

Slut.