Inte för att jag vet

Tänk dig att någon drar en gräns genom ditt liv
så att du klyvs från topp till tå
och får en kluven identitet
så att ena handen inte vet vad den andra gör
och din ena halva är accepterad medan den andra tvingas leva i skuggorna
Och när du försöker komma överens med dig själv om på vilken sida om gränsen ditt hjärta ska beta
så får du inte det
utan den stat som har slagit en spik genom din hand och din fot
måste förhandla med sitt grannland

Inte för att jag vet
men så kan jag tänka mig att det är
att vara same

Heliga ord om helig jord

Jag har inte bloggat på två veckor på grund av en kombinerad forsknings- och semesterresa till Norge och södra Norrland (Härnösands stift). Jag har haft annat att göra helt enkelt. Men nu är jag tillbaka och har en spännande höst framför mig då jag framför allt ska skriva min masteruppsats i missionsvetenskap.
  Den nionde till elfte augusti genomfördes Samiska kyrkodagar i Mo i Rana och jag var där! Under devisen Aejlies eatneme! Aejlies Baakoe (sydsamiska; Helig jord! Heliga ord) hölls det seminarier om urfolk, klimat, försoningsarbete och samisk teologi. Bilden ovan föreställer det stora konferenstältet där de flesta gudstjänsterna och seminarierna hölls. Försoning var som sagt ett stort ämne liksom hur urfolkens syn på relationen till naturen kan bidra till det teologiska samtalet i vår tid. I vimlet syntes alla kända namn i sammanhanget och de svenska och norska biskoparna i de nordliga stiften. Från Finland fanns representanter för Evangelisk-lutherska kyrkan och Finska ortodoxa kyrkan. Även samer från Kolahalvön i Ryssland var där, vilket var glädjande. Ledaren för Samisk kirkeråd i Den norske kirke, Tore Johnsen, sade att man inte hade varit kompletta utan dem.
  Anders Wejryd uppmanade i en debattartikel i Dagens Nyheter den svenska regeringen att ta större hänsyn till samerna. Lite tråkigare då att se att Kyrkans tidnings reporter hade angett temat för kyrkodagarna fel och att det inte blev en större artikel i tidningen. Sådant kan sända viktiga signaler om hur viktigt - eller oviktigt - ett ämne anses vara.
  Jag sitter nu och försöker smälta alla intryck! Det har verkligen varit en lärorik resa. Nu har jag en massa anteckningar och intervjuer att renskriva och transkribera. Så får vi se vilka betraktelser som föds ur det arbetet!

Heelsegh!
Mattias (eller Maahke som jag har fått veta är den samiska motsvarigheten)

Vi är till för varandra

Idag blir det ett mycket kort inlägg eftersom jag idag ska delta i ett möte för att starta upp en förening som har legat vilande i några år. Föreningen heter Lunds teologiska och religionsvetenskapliga förening, och vi hoppas kunna använda föreningen för att göra teologi och religion synliga utanför den kyrkliga och akademiska miljön. Imorgon styr jag mot norr för att i slutet av den kommande veckan närvara vid de samiska kyrkodagarna i Mo i Rana i Norge. Orsaken är att jag ska skriva en masteruppsats under hösten om samiskt kyrkoliv. Jag är primärt intresserad av tre frågor; VAD anser olika involverade människor att samiskt kyrkoliv är, HUR arbetar man med samiskt kyrkoliv och VARFÖR sker arbetet, dvs vad är den grundläggande motiveringen till arbetet. Det är sant att samerna har blivit illa behandlade och att kyrkan har en moralisk skuld att gottgöra. Inte minst vad gäller den hårdhänta assimileringspolitiken under 1900-talet var kyrkans företrädare direkt inblandade och ofta både initiativtagare, genomförare och tillsyningsmän. Men jag tänker samtidigt att om det enbart är av dåligt samvete man idag vill skapa ett gudstjänstliv med mera som bygger på samisk kultur, samiskt språk och samisk livssyn så ser jag en risk för att det hela blir en trend som håller i sig en tid och sedan rinner ut i sanden. I alla tre fallen; föreningen, det samiska kyrkolivet och min uppsats; krävs det nådegåvor. Människor som använder sina talanger för att resultatet ska bli bra. Avslutningsvis vill jag lyfta fram något som aposteln Paulus skriver i dagens episteltext ur Romarbrevet; "Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra". Vi är till för varandra. Det känns som essensen av dagens texter som jag för övrigt tycker handlar mer om själavård än nådegåvor. Bilden ovan föreställer händer, och ögat kan ju inte säga till handen "Jag behöver dig inte". Vi är till för varandra - glöm inte det!

Mattias