Barmendeklarationen (Barmer Theologische Erklärung) från 1934 utarbetades huvudsakligen av teologen Karl Barth
som markering mot naziregimen och som låg till grund för den kyrkliga
oppositionsrörelsen Bekenntniskirche (Bekännelsekyrkan) där
Dietrich Bonhoeffer
verkade. Barmen är idag en stadsdel i Wuppertal i Ruhrområdet. Artiklarna föregås av en inledning som inte återges här. Den fullständiga deklarationen finns på Evangelische Kirche in Deutschlands
webbsida. Deklarationen antogs den 31 maj 1934, det vill säga för snart 80 år sedan.
1. Jesus Kristus säger: Jag är vägen, sanningen
och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6)
Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i
fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv
och en rövare. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. (Joh
10:1, 9)
Jesus Kristus, såsom han omvittnas för oss i den
heliga skrift, är det enda Guds Ord som vi måste höra till, som vi måste lita
på och lyda i liv och död.
Vi förkastar den falska läran, som om kyrkan kunde
och var tvungen att tillkännage som källa till sin förkunnelse också andra
händelser och makter, gestalter och sanningar, utanför och vid sidan av detta
enda Guds Ord.
2. Genom Gud finns ni i Kristus Jesus, som har
blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. (1
Kor 1:30)
Liksom Jesus Kristus är Guds försäkran om alla våra
synders förlåtelse, på så vis och med samma allvar är han också Guds kraftfulla
anspråk på hela vårt liv; genom honom kommer den glada befrielsen över oss,
från denna världens gudlösa bojor, till fri och tacksam tjänst åt hans
skapelser.
Vi förkastar den falska läran, som om det i våra
liv fanns områden, i vilka vi inte tillhörde Jesus Kristus, utan andra herrar.
Områden, i vilka vi inte behövde rättfärdiggörelsen och helgelsen genom honom.
3. Låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och
växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus,
genom vilken hela kroppen är fogad samman. (Ef 4:15, 16)
Den kristna kyrkan är brödernas församling, i
vilken Jesus Kristus närvarande handlar som Herren i ord och sakrament genom
den heliga Anden. Såsom de benådade syndarnas kyrka, mitt i en värld av synd,
med sin tro liksom med sin lydnad, med sitt budskap liksom med sin ordning,
måste hon vittna om att hon endast är hans egendom, att hon lever och vill leva
endast av hans tröst och av hans ledning i väntan på hans framträdande.
Vi förkastar den falska läran, som om kyrkan fick
överlämna formen på sitt budskap och sin ordning till sitt eget godtycke eller
till växlingar i gällande härskande ideologiska och politiska övertygelser.
4. Jesus Kristus säger: Ni vet att härskarna är
herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det
inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare.
(Matt 20:25, 26)
De olika ämbetena i kyrkan motiverar inte någras
dominans över andra, utan utövandet av den tjänstgöring som är anförtrodd och
anbefallen hela församlingen.
Vi förkastar den falska läran, som om kyrkan vid
sidan av denna tjänstgöring kunde och fick ge sig, eller tillåta att ge sig, åt
särskilda med maktbefogenheter försedda ledare.
5. Frukta Gud och ära kejsaren. (1 Pet 2:17)
Skriften säger oss att staten efter gudomligt
förordnande har uppdraget att, med mått av mänsklig insikt och mänsklig fömåga,
genom hot om och utövande av makt, sörja för rätt och fred i den ännu inte
förlösta världen, i vilken också kyrkan står. Kyrkan erkänner i tacksamhet och
vördnad gentemot Gud välgärningen i detta hans förordnande. Hon påminner om
Guds rike, om Guds bud och rättvisa, och därmed om de regerandes och de
regerades ansvar. Hon litar på och lyder ordets kraft, genom vilket Gud
upprätthåller alla ting.
Vi förkastar den falska läran, som om staten utöver
sitt speciella uppdrag skulle och kunde vara det mänskliga livets enda och
totala ordning och således uppfylla även kyrkans roll. Vi förkastar den falska
läran, som om kyrkan utöver sitt speciella uppdrag skulle och kunde tillägna sig
statlig karaktär, statliga uppgifter och statlig värdighet, och därmed själv bli
till ett statligt organ.
6. Jesus Kristus säger: Och se, jag är med er
alla dagar till tidens slut. (Matt 28:20) Guds ord har inte fängslats. (2. Tim
2:9)
Kyrkans uppdrag, i vilket hennes frihet grundar
sig, består däri, att i Kristi ställe och alltså i hans eget ords och verks
tjänst genom predikan och sakrament framföra budskapet om Guds fria nåd till
alla folk.
Vi förkastar den falska läran, som om kyrkan i
mänsklig maktfullkomlighet kunde ställa Herrens ord och verk i tjänst åt några
godtyckligt valda önskningar, ändamål och planer.
