Vill du kalla dig kristen i år?

Jag vill tala om namn idag. I evangelietexten får vi höra hur det barn vars födelse vi just har firat fick sitt namn: namnet Jesus. Namnet som betyder ”Gud räddar”. Namnet som står över alla andra namn, som det står i Filipperbrevet i Bibeln. Jag tänkte återge ett kort stycke:

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära (Fil 2:5-10).

Ett namn har vi ju alla. Precis som Jesus fick vi namn som barn, namn som speglar den kärlek som våra föräldrar kände för oss som små. Namn som vittnar om det hopp som de såg i oss. Hopp om liv. Alla namn betyder något. Jag heter Mattias. Det betyder Guds gåva. Kanske var det så mina föräldrar såg på mig den där gången för över fyrtio år sen då jag föddes. Kärt barn har ju många namn, som det heter, och visst är det lätt att hitta alla möjliga vackra namn på den man älskar.

Tyvärr gäller också det omvända, att den man inte gillar kan man ganska snabbt komma på en massa förolämpande och elaka namn på. Det finns saker vi människor kallar varandra som är helt och hållet avsedda att såra, tysta, trycka ner och stänga ute. Med ett enda ord kan vi döma en människa till att vara utan kompisar. Det kan vara killen som blir mobbad och slagen, det kan vara tjejen som blir kallad både det ena och det andra och som kanske har det tufft hemma och ännu tuffare i skolan. För att inte tala om det näthat som mer eller mindre kända människor utsätts för bara för att de vågade sticka ut hakan.

Det ligger stor makt i ett namn. Och det ligger stor makt i att bestämma vem som är okej och vem som inte är okej, vem som får vara med i gänget och vem som inte får det. Det är ett effektivt sätt att skaffa sig makt i världen. Tyvärr har det sättet att få makt blivit mer och mer använt på sistone, både i vårt land och i andra länder.

Men det finns ett namn som står över alla andra namn, och det är namnet Jesus. I det namnet finns ingen åtskillnad mellan människor. I det namnet är alla människor välkomna att vara med i gänget, så som det står i dagens episteltext; Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom (Rom 10:12). Namnet Jesus går alltså över alla gränser mellan etniska och religiösa grupper. I det namnet förenas mänskligheten istället för att splittras. I det namnet är alla människor älskade, önskvärda och värdefulla.

Namnet Jesus är himlens eget namn när den möter jorden, ett budskap om räddning och ett löfte om liv. Det namnet är alla människor välkomna att göra till sitt eget namn. Alla är välkomna att kalla sig kristna och följa Jesus. Då får man ett namn som är starkare än allt ont man någonsin kan bli kallad och vackrare än det vackraste en människa kan kalla en.

Vill du kalla dig kristen i år? Vill du vara med i gänget som inte är ett gäng utan en stor kärleksfull gemenskap där alla blir sedda och uppskattade för dem de är? Vill du gå in i det nya året i Jesu namn? Vi kan göra det tillsammans: gå in i det nya året i tro på det namn som räddar och på den kärlek som segrar – i Jesu namn.

Mattias

Fjärde advent

Julen är inte bara en tradition. Julen är framför allt en möjlighet. Den är en möjlighet för dig att låta tron födas på nytt i ditt hjärta. Under julen kan du få avlösning, men inte en sådan avlösning som innebär att du ska få förlåtelse för allt dumt du har sagt och gjort. Du får en avlösning där all den ångest, oro och ilska du känner ska lyftas av dig av den Gud som blev människa och bar hela världen på sina axlar. När du har fått ta emot en sådan avlösning, då kan den plats inom dig där den gnagande oron eller den sargande vreden bodde fyllas av nyfödd tro. Då kan du gå fram och ta emot i bröd och vin den tro som föddes till världen som ett hjälplöst litet barn, och det barnet kan du ta till ditt hjärta och vårda så att det kan växa för varje dag.

Och vet du vad du också skulle kunna göra? Du skulle kunna komma tillbaka hit till kyrkan nästa jul och säga: ”Nu fyller min tro ett år!” Och på samma sätt år efter år, när din tro fyller två år, tre år, fyra år, fem år, och så vidare. Du skulle kunna sätta en födelsedagstårta mitt på julbordet med ett ytterligare ljus i för varje jul som kommer. Och vet du vad, en vacker dag kanske det fantastiska händer att din tro förälskar sig i en annan människas tro, och så föds det ett nytt litet trosbarn som kan läggas i en annan människas hjärta. Och så kan du hjälpa till så att ny tro föds till världen varje jul. Hade inte det varit alldeles fantastiskt? Jag tror det hade kunnat bli nåt riktigt stort av det!

Så öppna ditt hjärta idag för det barn som föddes den där gången för tvåtusen år sedan. Glöm tiden och rummet mellan den händelsen och dig, för det är en händelse i sig att du är här idag. Tänk dig att du är en enkel herde eller en stjärntydare som får komma dit och se det där lilla miraklet och låta stjärnljuset lysa in i ditt inre så att du kan tro.

Vad tror du om det?

Mattias

Jag står vid dörren och bultar

Vi befinner oss bra precis mitt i adventstiden nu, och man kan ju fundera på varför vi fortfarande efter tvåtusen år firar den här födelsen. Rent kulturellt firar vi ju högtiden i sig, med alla traditioner den inbegriper. Men jag tror att svaret ligger i den här berättelsen vi berättar varje år, det här avsnittet ur Lukasevangeliet som handlar om hur Josef och Maria kommer till Betlehem för att bli registrerade i ett skatteregister. Och medan de är där så föder hon sitt barn. Det börjar alltså ganska tråkigt och byråkratiskt. Men sedan så tror jag att mötet med värdshusvärden säger en hel del. Det var kanske så att det verkligen var fullt överallt, alla hotellen var fullbelagda. Men jag undrar också om inte det fanns en och annan värdshusvärd och hotellportier som bara påstod att det var fullt. För symboliskt är det ju vi som ska öppna hjärtats dörr och ta emot Guds kärleksgåva. Och det vet vi ju att det är många som inte har gjort i vår värld. Människor som gör onda saker har helt enkelt hårda hjärtan – eller förhärdade, som det står i Bibeln. För det är ju så med Jesus att han vill något med oss, men vi människor vill gärna ha kontroll över saker och ting. Så då känns det tryggare att hålla Jesus på armlängds avstånd. Så därför måste vi fortsätta att påminna om den här födelsen år efter år tills alla människor har tagit emot Jesus i sina hjärtan, ända tills vi alla har lärt oss att släppa taget och låta tron födas i våra hjärtan, en tro som Gud ger oss som är lika sårbar och utlämnad som ett nyfött barn och som vi måste ge vår omsorg och omvårdnad för att den ska kunna växa.


Dagens Bibelord är hämtat från Uppenbarelseboken 3:20; ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.”


Mattias

Andra advent

Andra advent
Har återvänt
Tillbaka från ett års exil
Ett års fångenskap i Babylon

Andra advent
Undra vad som hänt?
Fråga vem som känt
Och känt igen
Och igen

Andra advent
Ett en veckas moment
Som lite inkonsekvent
Ligger på lur
Kikar på den som ska komma
Vem tar emot honom den här gången?

Kanske är det därför
Fortfarande efter tvåtusen år
Samma födelse firas
För att varje år är det nån värdshusvärd
Som stänger dörren i ansiktet på honom
Det är fullt

Jag har inte hjärterum för dig
Kom inte hit och säg sanningen om mig
Det klarar jag inte
Vill inte
Gå din väg

Bli född i ett stall istället
Eller där borta i garaget
Där det står en gammal Volvo och läcker olja
Låt dig födas där istället
Så kan jag ha koll på dig
Så kommer du inte för nära

Mattias

Första advent

Ett nyfött barn mitt i ett bombattentat

En soluppgång över en försurad sjö

Världen är fantastisk

Och vedervärdig

Människan är kärleksfull

Och grym

Himmel och helvete sida vid sida

Mitt i detta finns vi

Gud gjorde ett statement genom en människa för tvåtusen år sen

Nu gör han det igen

Genom dig

Du har ett val

Gud, kyrkan, Bibeln, Jesus – vad handlar det om?

Det handlar om dig

Ditt liv

 

Du är döpt till liv

Inte till död

Du är älskad

Inte hatad

Vad dom än säger

Vad dom än gör

Är du älskad

Glöm inte det

Vi har det så bra idag så vi behöver inte Gud.

Vetenskapen har ju förklarat allt. Vad ska vi med tro till? Med Gud till? Med Jesus till?

Men vet ni – jag tror att vi behöver allt detta mer än nånsin.

För med all vår materiella standard så mår vi ofta dåligt.

Med all vår teknologi blir vi tomma

Ensamma

Övergivna

Som ensamma övergivna sommarkatter drar vi omkring och förstår inte var alla tog vägen

Tyckte de inte om mig?

Hur kunde de bara åka och lämna mig kvar?

Jag är hungrig.

Men saliga är dom som hungrar och törstar.

Det säger Jesus.

Dom ska bli mättade.

Saliga är dom som hoppar jämfota av ilska över världens orättvisor.

Dom ska se Gud.

Saliga är dom som är fattiga i anden.

Dom ska stå i gathörnen och ropa på polisen när skinnskallarna knackar bög.

När bombplanspiloterna trycker på knappen

Och en stad till går upp i rök

Saliga är dom som tigger med en pappmugg i handen

Dom ska se föraktet i dina ögon som går och lägger sig med dig och inte låter dig somna om

Saliga är dom

Sannerligen

Amen.

Sanning och konsekvens

Det är domssöndagen idag, och tankarna går kanske dels till Uppenbarelsbokens beskrivningar av världsundergång i eld och blod eller till miljöförstöring och annat ont som vi människor ställer till med. Men även domen är underkastad det kristna livsmönstret av död och uppståndelse. Även i domen finns det nåd. Om det är något som är tydligt i evangeliet så är det att nåden är starkast. Men nåden finns inte bara där som en ständig förlåtelse utan konsekvenser. Nåden finns inte för sin egen skull. Den finns där för att vi ska kunna får förlåtelse och försoning för att sedan gå och försona oss med nästa människa, och nästa och nästa. Vi får lasta av oss våra bördor, inte för att sätta oss i soffan och glo på TV utan för att gå vidare och hjälpa andra att avlastas. Titta på TV kan vi göra ändå, det behöver vi inte nåden till. Nåden finns till för efterföljelsens skull, och det är vår efterföljelse som underkastas en kritisk blick idag. Numera kan man ju höra en nyare formulering av avlösningsorden; istället för ”Dina synder är dig förlåtna” kan man höra präster säga ”Du är förlåten, du får förlåta andra”. Det handlar om just detta. Det är inte en tillåtelse, det är en uppmaning.

Domssöndagen handlar om sanning och konsekvens, det som alla Bibelns profeter har talat om: ”Omvänd er från era onda vägar, annars går ni under”. Det är inte svårt att se på vilka sätt vi måste omvända oss. Men jag skulle vilja tala om något annat idag än alla krig och allt annat elände i världen. Domssöndagen handlar också om att se sig själv i spegeln och rannsaka sig själv. Guds ord har funktionen av att vara den spegel vi speglar oss själva och våra liv i. Vem är jag egentligen? Hur lever jag mitt liv, och vad får det för konsekvenser för mig själv och andra runt omkring mig?

På domssöndagen måste vi också kunna rannsaka oss själva som kyrka och fundera på hur vi är kyrka idag och hur vi skulle vilja vara det. Nånting som jag tror vi generellt är lite dåliga på i Svenska kyrkan idag, det är att faktiskt vara kristna och stå för det. Den kristna tron ska ju vara en hjälp att leva, en hjälp att dö och en hjälp att gå in i det eviga livet, det som vi redan har del i men en dag ska uppleva fullt ut. Efterföljelsen innebär ju också att Jesus leder oss nånstans, men hur ofta talar vi om det? Låter vi det nånsin bränna till när vi talar om tro? Och en dag som denna: vad betyder det att Jesus ska komma tillbaka? Vi säger orden varenda mässa och vi ska säga dem idag också: ”Din död förkunna vi, Herre. Din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet”. Men vad betyder det? Och vad kan det betyda för människor som kommer till kyrkan och hör det?

Jag tror att det finns många människor som längtar efter ett budskap som utmanar och faktiskt ställer dem inför sanning och konsekvens, men jag tror också tyvärr att många som kommer innanför vår kyrkas väggar blir besvikna för att de sökte ett budskap med nerv och känsla men inte fann det. Men i en tid då allt fler människor vill välja aktivt vad de vill vara medlemmar i och allt mindre är medlemmar av gammal vana, då blir det också allt viktigare att visa ett tydligt alternativ. Ett alternativ där måttfullhet, enkelhet och ödmjukhet är kärnvärden i kontrast mot omvärldens konsumtion och exploatering. Ett alternativ vars grundare dog på korset och uppstod på den tredje dagen för att vi skulle gå ut i världen och förkunna evangelium, döpa och befria människor – och som en gång ska komma tillbaka.

Men kommer han att finna någon tro när han kommer? Ska han finna engagemang och levande Gudsord eller bekvämlighet och låt gå-mentalitet? Vi har ett uppdrag som gäller till tidens slut, oavsett när det händer. Det uppdraget handlar inte om att stillatigande se på när världen störtas i mörker, och det säger jag inte heller att vi gör. Det finns engagemang i vår kyrka. Det är inte i handling jag menar att det skulle råda någon bekvämlighet, men kanske i vårt sätt att föra ut det kristna budskapet och också i vår attityd till det vi gör. Som om vi vill vara ofarliga, en slags andlig välgörenhetsorganisation. Men välgörenhetsorganisationer finns det gott om. Varför engagera sig i kyrkan och inte i exempelvis Greenpeace. För jag tror att många funderar på detta. Var ska jag engagera mig, vem ska jag ge mina pengar? Nu ska ju inte det ena engagemanget utesluta det andra. Det hoppas jag ingen tror att jag menar. Men vad är kyrkans ”unique selling point”? Vad är vårt varumärke? Det är korset, och korset bär inte bud om död utan om nåd – nåd till efterföljelse. Nåd till försoning.

Det är nu idag som människor sorteras bort som dålig fisk, inte för att de inte duger i Guds ögon utan för att de inte duger i marknadens och konsumtionssamhällets ögon. Inte rik nog, inte snygg nog, inte klädd i rätt märkeskläder. Har inte den senaste mobiltelefonen. Bort med dig. Den yttersta dagen kommer säkert, och vi är uppmanade till en aktiv väntan i engagemang för ett enkelt sätt att leva, med sinnet vänt mot den behövande medmänniskan och den sargade jorden och med bönen och lovsången som redskap för livsvandringen. Låt oss inte vara rädda för den yttersta dagen. Som kristna ska vi fortsätta att förkunna, ta ansvar för varandra och världen och vara aktiva i vår väntan på vår Herres återkomst. Han kommer med nåd.

Mattias


Som postludium den norska versionen av psalmen Namnet Jesus, nummer 716 i Den Svenska Psalmboken.

Var inte rädd

”Var inte rädd.” De orden möter oss i Bibeln på många ställen. Moses får höra de orden från Gud, så som Jesus berättar för oss i evangeliet.

Den kristna tron ska hjälpa oss att leva, och när den dagen kommer ska den kristna tron hjälpa oss att dö. Döden är inte det slutgiltiga. Detta är innebörden i talet om att döden är besegrad. Någon har gått före alla andra in i döden och kommit åter till livet. Därför går vi inte in i mörker och tystnad utan till ett nytt liv.

Var inte rädd för sorgen. Sorg och saknad tillhör det mänskliga livet. Sorgen kan se olika ut. Sorgen kan vara mycket svår. Men sorgen är inte farlig. Den är ett tecken på att vi är människor som älskar. Var inte rädd för sorgen.

Var inte rädd för det heliga. I ditt eget innersta rum finns det som betyder mest för dig. Där vill Gud möta dig och berätta för dig att du är älskad, att det liv du lever har en mening och att ingen kan ta det ifrån dig. Så var inte rädd för det heliga.

Var inte rädd för döden. Man kan känna rädsla för att dö. Man vet inte hur, vet inte när. Ovissheten är ett grundvillkor för oss. Men tron ger perspektiv, lyfter på ridån och låter oss ana ett liv bortom livet. Så var inte rädd för döden.

Var inte rädd för livet. Våga leva den tid du har. Ditt liv är en gåva från den som ville att du skulle leva. Lev för de levande och minns dem du saknar. Var inte rädd.

Låt oss be:
Gud, du som från evigheten steg ner till vår tidsbegränsade tillvaro och blev en av oss, vi ber till dig om hjälp. Möt oss i vår sorg och saknad. Hjälp oss att minnas de ljusa minnena så att vi kan hantera de svåra. Tänd ett ljus av tro i våra hjärtan så att vi kan känna att ditt ljus lyser överallt där vi går. Ditt ord är våra fötters lykta. Du som säger till oss: Var inte rädd.

Amen.

Mattias