Tacksägelsedagens tema är lovsången, men när jag
läser evangelietexten kan jag inte låta bli att tänka på vad Jesus säger i
Matteus 25 om domen: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig
och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken
och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse
och ni besökte mig.” Så säger han till de rättfärdiga. Till de orättfärdiga
säger han samma sak, men med en negation insmugen framför varje god gärning; ”Jag
var hungrig och ni gav mig inget att äta osv.”. Det riktigt tänkvärda i den
berättelsen är att såväl de ”snälla” som de ”dumma” har förväntat sig att få se
honom i egen hög person och betjäna och hjälpa honom för att kunna tro att de
verkligen hade hjälpt Jesus. Med samma vanföreställning tror den ena gruppen
att de inte har gjort något alls för Jesus och den andra gruppen att de inte
har gjort något fel – han kom ju aldrig och bad om hjälp!
I
dagens evangelium är det Jesus som botar och hjälper. Direkt innan har han
botat den kanaaneiska kvinnans dotter för att kvinnan erkände vem som bör äras.
Direkt efteråt ger han mat åt fyratusen människor. Vi har här en serie
händelser där Jesus visar oss vad han vill att vi ska göra; ta hand om de sjuka
och mätta de hungriga. Att han kan göra under som vi inte kan göra får inte
hindra oss från att försöka. På samma sätt handlar inte dagens evangelium om
handikappade människor utan om oss alla. Vi är de lama och lytta och stumma och
blinda som Jesus vill bota för att vi ska använda de resurser vi faktiskt har
till att hjälpa varandra. För allt vi gör för de minsta och mest åsidosatta,
det gör vi för Kristus.
Handfallen och
lamslagen står världen inför det ohyggliga som händer när människor, liv och
samhällen trasas sönder. Det sker inte långt från den sjö där du vandrade,
Herre. Det sker på många andra platser, idag och varje dag. Gud, bota oss så
att vi var och en kan säga: ”Herre Jesus, jag var stum och du fick mig att
tala, jag var lytt och du gjorde mig frisk. Jag var lam och du fick mig att gå,
jag var blind och du gjorde så att jag kunde se.” För den som inget har sett,
inget har hört och inget har sagt när människor trampas på är i sanning blind,
döv och stum. Den som inte räcker ut handen till den svage är både lytt och
lam. Den förlamningen av både kropp, sinne och stämband har vi alla lidit av
från tid till annan. Men Gudsrelationen och de mellanmänskliga relationerna kan
inte hållas isär. Det vi inte har gjort i den ena riktningen har vi heller inte
gjort i den andra. Det får bli min lovsång för idag.
Postludium: Holy, Holy, Holy.
Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar