söndag 13 oktober 2013

Jag är lam och behöver botas




Tacksägelsedagens tema är lovsången, men när jag läser evangelietexten kan jag inte låta bli att tänka på vad Jesus säger i Matteus 25 om domen: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.” Så säger han till de rättfärdiga. Till de orättfärdiga säger han samma sak, men med en negation insmugen framför varje god gärning; ”Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta osv.”. Det riktigt tänkvärda i den berättelsen är att såväl de ”snälla” som de ”dumma” har förväntat sig att få se honom i egen hög person och betjäna och hjälpa honom för att kunna tro att de verkligen hade hjälpt Jesus. Med samma vanföreställning tror den ena gruppen att de inte har gjort något alls för Jesus och den andra gruppen att de inte har gjort något fel – han kom ju aldrig och bad om hjälp!
                      I dagens evangelium är det Jesus som botar och hjälper. Direkt innan har han botat den kanaaneiska kvinnans dotter för att kvinnan erkände vem som bör äras. Direkt efteråt ger han mat åt fyratusen människor. Vi har här en serie händelser där Jesus visar oss vad han vill att vi ska göra; ta hand om de sjuka och mätta de hungriga. Att han kan göra under som vi inte kan göra får inte hindra oss från att försöka. På samma sätt handlar inte dagens evangelium om handikappade människor utan om oss alla. Vi är de lama och lytta och stumma och blinda som Jesus vill bota för att vi ska använda de resurser vi faktiskt har till att hjälpa varandra. För allt vi gör för de minsta och mest åsidosatta, det gör vi för Kristus.
Handfallen och lamslagen står världen inför det ohyggliga som händer när människor, liv och samhällen trasas sönder. Det sker inte långt från den sjö där du vandrade, Herre. Det sker på många andra platser, idag och varje dag. Gud, bota oss så att vi var och en kan säga: ”Herre Jesus, jag var stum och du fick mig att tala, jag var lytt och du gjorde mig frisk. Jag var lam och du fick mig att gå, jag var blind och du gjorde så att jag kunde se.” För den som inget har sett, inget har hört och inget har sagt när människor trampas på är i sanning blind, döv och stum. Den som inte räcker ut handen till den svage är både lytt och lam. Den förlamningen av både kropp, sinne och stämband har vi alla lidit av från tid till annan. Men Gudsrelationen och de mellanmänskliga relationerna kan inte hållas isär. Det vi inte har gjort i den ena riktningen har vi heller inte gjort i den andra. Det får bli min lovsång för idag.

Postludium: Holy, Holy, Holy.

Mattias

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar