En reflektion på denna dag borde väl rimligen
innehålla någon slags beskrivning av vad ett helgon är. Helst bör den väl börja
med de ”klassiska” helgonen, de vars förgyllda figurer vi ser i den medeltida
kyrkliga konsten, för att sedan gå över till att tala om de människor i modern
tid som har uppoffrat sig för andra. Som moder Theresa och andra som hon. Det är
svårt, tycker jag, att inte falla in i den retoriken, men jag ska försöka.
Om
vi läser evangelietexterna för denna dag så innehåller de saligprisningarna
från Matteus 5 och Lukas 6 (den som slutar med ett par ”Ve er…” riktade mot dem
som är rika, mätta, glada och berömda – alla ska få det omvända när riket
kommer). Andra årets evangelium är talet om jordens salt och världens ljus. Jag
tycker egentligen inte att man behöver tala så mycket om vad som utmärker
helgon. Läs texterna. Hebreerbrevet 12:1-3 är väl alldeles ypperligt: ”När vi
nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från
allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har
framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och
fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset
utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på
honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar
och förlorar modet.”
Jag
tror att helgon, det är den sortens människor som inte bryr sig om att kanske
bli kallade helgon av andra. Alla har fått ut sin lön, den avpassas efter det
arbete var och en lägger ner. Gott arbete får en god lön. Den
som har omsorg om andras välgång är helgonlik, och jag tror att du har ett helgon i din närhet
som inte vill bli kallad helgon men du ändå har en plats för i ditt hjärta. Hjärtat
är en dörr till paradiset. Låt ditt helgon gå dit genom ditt hjärtas dörr och
be för att även du ska få komma in bland helgonen.
Mattias
Som postludium blir det självklart denna: When TheSaints Go Marching In!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar