Jag har ett
kors som följer mig överallt. Som en skugga ungefär.
Inga kors
är likadana. Några är stora, några är små. Några är breda, några är smala. Några
är raka, några är krokiga. Precis som de som bär dem.
Ibland bär
jag mitt kors.
Ibland bär
korset mig.
Ibland slår
livet kullerbytta. Men inte korset. Det står kvar.
Vid en
korsväg är riktningen alltid framåt.
Mitt kors
och jag – en dag.
Korset leder
alltid vidare.
Vi är
korsbärare, du och jag. Genom livet bär vi våra kors och blir korsburna.
Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar