Recension av Homiletiskt hantverk

Homiletiskt hantverk. Praktisk handledning för predikan i kyrkoåret av Bo Johanneryd, präst och teologie doktor i kyrkovetenskap, är en praktisk handledning för predikoarbetet. Boken har tre kapitel. I första kapitlet diskuteras predikans art och syfte. Flera möjliga definitioner av predikan redovisas, men Johanneryd erbjuder ingen egen. Från Yngve Brilioth och hans verk ”Predikans historia” hämtar han tre syften med predikan; den har ett liturgiskt, ett exegetiskt och ett profetiskt moment. Därmed menas att predikan har sin plats i gudstjänst och kyrkoår, ska lägga ut texten (framför allt evangeliet) samt tala Guds ord till varje tid och plats. Johanneryd framhåller evangeliets ärende och substans framför den enskilda söndagens tema och synen på texten som enbart inspirationskälla. Han skriver: ”…kyrkoåret handlar inte främst om enskilda ämnen och rubriker. Kyrkoåret är ett Kristusår, dynamiskt uppbyggt kring den andra trosartikelns avgörande punkter” (1). Det får anses vara en viktig poäng. I bokens två andra kapitel ges dels ett antal exempel på predikoarbetet från text till utkast enligt en angiven arbetsprocess, samt en översikt över kyrkoårets söndagar ur ett homiletiskt perspektiv. Sist i boken finns en översikt över annan homiletisk litteratur.

Boken igenom betonar Johanneryd kyrkans dogmer och framhåller utvecklingen av Luthers lilla katekes av år 1878 (2). Han ägnar litet eller inget utrymme åt att analysera nutidssamhället eller att finna kopplingar till den sociala kontexten (samhället församlingen lever i). Begreppet kontextualisering, som vanligtvis innebär en kristen analys av samhället utifrån Bibelläsningen, avser i denna bok predikans förankring i kyrkans dogmer och bekännelse. För det som vanligen kallas kontextualisering använder Johanneryd ordet aktualisering, med hänvisning till en katolsk skrift om Bibeltolkning.

Till bokens förtjänster hör de exempel på predikoarbete som redovisas i kapitel II samt den översikt över kyrkoårets söndagar som redovisas i kapitel III. Däremot upplever jag inte att den ger den direkta handledning som man finner hos andra verk. Kanske är detta en bok för den mer vane predikanten som behöver en kortfattad vägledning. Eftersom den är så pass kortfattad och översiktlig – den omfattar cirka 120 sidor – upplever jag den mer som ett referensverk som man kanske tittar i ganska tidigt i sitt predikoförberedande arbete. Vad jag saknar är en analys av det moderna samhället och dess livsvillkor. Konsumtion, individualism eller andra nutidstendenser berörs inte, vilket är förvånande för en så sent tillkommen bok. Johanneryd är doktrinärt stringent men väver inte in den sociala kontexten, vilket gör att boken känns lite gammalmodig. Boken är utgiven 2012 av GAudete förlag, Helsingborg.

Mattias

 

(1) Johanneryd sid 16.
(2) Det vill säga Luthers lilla katekes med senare tillkomna frågor och svar.

Att leva i förlåtelse

Vad kan det innebära att leva i förlåtelse? Hur skulle jag se på mig själv om den grundläggande förutsättningen för mitt liv vore att jag vore förlåten? Spontant tänker jag att förlåtelse förutsätter att det finns något att förlåta mig för. Finns det något att förlåta mig för så innebär det att jag har sagt eller gjort något ont eller i alla fall mycket dumt. Men tänk om det är så att det finns en dubbel grundförutsättning för mitt liv – eller kanske till och med en tredubbel?

Den första förutsättningen för vår existens är att vi är skapade. Det betyder att någon annan har tagit initiativ till våra liv genom att skapa oss. Mina föräldrar tog det initiativet för min räkning genom att avla mig. Jag är skapad, det vill säga, jag har kommit till genom någon annans skapande handling, genom andras beslut att göra ett barn.

Att vara skapad är detsamma som att vara en arvtagare. Från mina skapare har jag ärvt egenskaper, kunskaper och kanske även egendomar. Guds egenskap är skaparförmåga, Guds kunskap är kärleken och Guds egendom är livet, det eviga livet, det sanna livet, det verkliga livet. Allt det vill Gud ge oss i arv.

Till detta att vara skapad hör också att allt Gud har skapat i grunden är gott. Det är bara det att Guds skapelse har blivit komprometterad. Våra relationer till varandra och till vår livsmiljö och till annat liv är vad man idag kallar dysfunktionella (1). Det är denna dysfunktion som kallas synd. Synden är den andra grundförutsättningen.

Synd är alltså inte detsamma som specifika handlingar utan synden är ett tillstånd vi befinner oss i som gör att vi agerar egoistiskt och skadar andra. Synden är etisk – den enskilda handlingen är inte per automatik syndig, men etiken bakom handlingen avgör om den är det. Varför, hur och med vilket resultat har en handling begåtts?

För att synden inte är ursprunglig och inte hör hemma i skapelsen har Gud förlåtit oss. Det betyder inte att Gud bortser från våra brott och lögner, men det betyder att Gud vet att vi kan bättre och att vi behöver en andra chans. Gud ger oss sin nåd. Vi är förlåtna. Det är den tredje grundförutsättningen.

Förlåten kan jag gå ut i varje ny dag. Jag vågar leva utan rädsla för att vara otillräcklig, utan att skämmas för den jag är. Förlåten kan jag – och det här är viktigt – förlåta andra! När nu jag har blivit förlåten är det min uppgift att föra denna förlåtelse vidare. Förlåtelse är en process. Den sker inte över en natt. Den kan aldrig ske på kommando. Men den försätter oss i en rörelse mot allt större förlåtelse och allt mindre dysfunktion. Det är vad det innebär att leva i förlåtelse.

Mattias

 

(1) Jämför begreppet dysfunktionell familj; en familj där relationerna är skadade så att familjemedlemmarna skadar och sårar varandra. Dysfunktionell betyder icke fungerande.

Missionen sker genom barnen

Dagens texter innehåller ett missionsprogram för kyrkan. Det ser ut såhär;

• på samma sätt som kunskap förr gick från far till son ska Guds budskap och Guds ande gå från människa till människa,
• den som nås av budskapet ska bära det i sitt hjärta var hon än går och förmedla det till människor hon möter, och
• det ska ske underifrån, genom barnen, i enkelhet, som en gräsrotsrörelse.

Grundförutsättningen är att Guds ord har fördolts för de kloka och mäktiga för att det ska förmedlas genom de barnen. Relationen mellan Fadern, Sonen och Anden bildar mönster för hur kyrkan ska arbeta. Fadern har ju anförtrott allt åt Sonen, och det är genom honom som Guds ord och Ande ska nå oss människor.

Det är i mötet med barnen som den första och grundläggande missionskontakten sker. Och i det mötet kan vi heller inte bara vara ”faderliga” och tro att vi kan allt och de är oskrivna blad. Blev inte Gud själv ett barn för att lära världen att tro? Gud har ju fördolt sin sanning för de kloka. Om vi tror oss vara kloka missar vi alltså poängen. Här ligger kanske ett frö till inre självprövning för kyrkan? Att inte sätta den faderliga rollen på piedestal utan minnas att Sonen lät barnen komma till honom för att Guds rike tillhör sådana som de.

Mattias

Jesus Kristus i himlen och på jorden

Jesus Kristus i himlen och på jorden
Jesus Kristus i luft och vindar
Jesus Kristus i land och vatten
Jesus Kristus i skogar och sjöar
Jesus Kristus i tundror och öknar
Jesus Kristus i regnskogar och korallrev
Jesus Kristus i fiskstim och fågelsvärmar

Jesus Kristus i stjärnor och galaxer
Jesus Kristus i planeter och satelliter
Jesus Kristus i kometer och svarta hål
Jesus Kristus i gasjättar och meteoriter

Jesus Kristus i fotoner och neutriner
Jesus Kristus i atomer och molekyler
Jesus Kristus i deoxiribonukleinsyror och proteinkedjor

Jesus Kristus, inom famntag och bortom händelsehorisonter
Jesus Kristus, den uppståndne och uppstigne Herren
sittande på Faderns högra sida
lever i allt, andas genom allt
som föds och dör och föds på nytt
och på vars rike icke skall vara någon ände
Jesus Kristus, Herre över allting

Amen

Låt det ske pingsthändelser

Förra söndagen var det söndagen före pingst (vilket är logiskt eftersom det är pingstdagen idag) och då predikade jag i mässan i Hörby kyrka. Jag uttryckte en önskan att pingsten inte bara ska vara en vacker försommar utan en händelse som kommer åter igen och igen tills vi blir en mänsklighet. Det var ju på pingsten som Jesu lärjungar - eller lärlingar som jag ser dem - uppfylldes av Guds Ande och började tala olika språk så att de kunde berätta för tillresta judar från andra länder om Jesus.

Igår kväll vann Sverige och Måns Zelmerlöw Eurovisionsschlagern i Wien. Wien som en gång i tiden hotades av turkiska arméer. Wien, länge på gränsen till det kommunistiska Östeuropa. Eurovisionen samlar många folk och språk. Man kan tycka vad man vill om detta spektakel. Jag såg det inte men vad man än tycker så betyder det att vi samlas kring ett gemensamt språk. Engelska säger ni kanske, men jag säger musikens språk. En pingsthändelse eftersom den får människor att mötas. Vilken betydelse den har för freden kan man fundera på när Ryssland ställer upp. Men uppfylld av glädje är många svenskar efter segern! :)

Låt oss be och arbeta (ora et labora) för att det sker pingsthändelser idag och alla andra dagar, händelser som betyder att människor möts över gränser som skiljer religioner, ideologier, kön, folkgrupper och språk åt. Låt pingsten förena oss och uppfylla oss med glädje så att vi kan tala så att alla förstår att fred, inte bara mellan nationer utan också mellan familjemedlemmar, skolelever och arbetskamrater, är vägen in i framtiden och till Guds rike.

Mattias

Som postludium idag lyssnar vi på sången Att lära känna dig är min längtan.

Välsignelse över alla

Det var längesen jag bloggade. Det senast publicerade inlägget är daterat den tolfte april. Vad har då hänt sedan dess? Jag har fått en tilltagande känsla av att behöva semester, vilket är en del av förklaringen till uppehållet. Jag har predikat under denna tid. Jag predikade på Kristi himmelsfärds dag och kommer att predika igen på Första söndagen efter trefaldighet på temat Vårt dop. Ett starkt och viktigt tema. Jag har under den senaste månaden haft dop, begravningar och en vigsel. Kanske är det så att jag, med det behov av framförhållning jag behöver för min egen skull, lever med det jag ska göra och säga så länge att jag hinner bygga upp en känslomässig och själslig förväntan som blir en ansträngning som sedan försvinner när gudstjänsten eller förrättningen är över. Att vara präst innebär att finnas till för andra, att lyssna uppmärksamt och vara närvarande i allt man gör. Men jag tror inte det är det som sliter mest på mig, utan mitt eget sätt att hantera de bollar jag har i luften.

När jag startade denna blogg var det med avsikten att öva mig själv i att fortlöpande skriva predikningar och betraktelser inför min kommande tjänst som präst. När jag tittar tillbaka på bloggarkivets alla inlägg är det inte utan en viss förtjusning över allt jag faktiskt har skrivit. Alla länkar till bra och användbara sajter och resurser för predikanter som jag har samlat. Jag hade faktiskt tanken att min blogg skulle bli den främsta portalen för inspiration till och resurser för predikan. Kanske blir det så. Kanske blir min blogg ett litet sus i ett större predikobrus. Men just nu vill jag faktiskt mest av allt uttala en välsignelse över den tid och det område jag rör mig i nuförtiden. Det är Mellanskåne med alla dess landskap och dess liv.

Välsignelse över alla rapsfält som lyser med sin gula färg.
Välsignelse över alla ängar och åkrar där kommande skördar växer.
Välsignelse över alla bokar och ekar och träd i skogarna.

Välsignelse över alla hus och gårdar, alla byar och samhällen.
Välsignelse över alla affärer, verkstäder och lantbruk.
Välsignelse över alla busskurer, vägkorsningar och gathörn.

Välsignelse över alla människor som hastar från punkt a till punkt b.
Välsignelse över alla som skrattar och alla som gråter.
Välsignelse över alla som älskar och alla som hatar.
Välsignelse över alla som är ensamma och alla som har sällskap.
Välsignelse över alla som har och alla som inte har.
Välsignelse över alla som lever och alla som dör.

Välsignelse över alla.

Välsignelse.

Amen

Predikopodden

Nu hälsar vi en ny resurs välkommen till bloggens rekommenderade onlineresurser. Det är Predikopodden, en nystartad poddkanal som har startats av Malmöprästen Clara Nystrand och där kommande söndags texter diskuteras till hjälp för oss predikanter. Kan rekommenderas då den hjälpte mig inför den söndag som just har varit (andra i påsktiden 2015, första årgångens texter). Tack för hjälpen säger jag och ber om Guds välsignelse över det fortsatta arbetet!


Mattias