Jag skrev tidigare att jag inte tänkte publicera
nåt förrän inför helgen, men jag märker att jag inte kan låta bli riktigt :)
Därför tänkte jag bjuda på ett litet boktips som inte hör till tungviktarna i
den homiletiska* litteraturen men som jag stötte på genom en distanskurs för
ett par år sedan. Boken heter The
Homiletical Plot och är skriven av Eugene Lowry som är professor på Saint
Paul School of Theology i Kansas City, USA. Boken kom ut första gången 1980,
men den utgåva jag har är en utökad utgåva från 2001.
I
boken presenterar Lowry en speciell konstruktion av predikningar som följer en
femstegsprocess där man inledningsvis ska ”skaka om båten” lite så att
åhörarnas (förmodat) harmoniska tillvaro ruckas lite. Därefter ska man steg för
steg analysera vad som brister, avslöja ledtrådar till lösning, erfara
evangeliet och slutligen emotse resultatet. Lite kortfattat ska man alltså föra
åhörarna på en berg- och dalbana där man inser att något är på tok men att
evangeliet erbjuder en utväg. Bokens undertitel är ”The Sermon as Narrative Art
Form”, och handlar mycket om att lägga upp en plot, en handling för predikan. Författaren
reagerar mot sådan homiletik som ser predikan som en monteringssats bestående
av på förhand givna bitar, och vill istället betona predikan som händelse
(detta synsätt förordas också f.ö. av Runar Eldebo i Konsten att predika som
jag citerade i mitt första inlägg). Lowry vill försöka ta tag i den där
upplevelsen av att ha hört en predikan som berör. Vad är det som gör en
predikan bra?
För
Lowry är predikoskrivandet en process som börjar med en ”generative idea”, en
tanke som föder en intrig och ett skeende som ska ges näring och växa. Han skriver: ”Certainly I can tell
the difference between a sermon I ”constructed” and one which I ”developed”!
Sometimes a sermon idea seemed to emerge on its own, possessed of its own power,
and required a developmental process more akin to pruning than putting together.”
Han fortsätter med att beskriva hur han upplevde skuld för att han avvek
från de principer han hade blivit lärd, men den självdrivna organiskt
utvecklade predikan tog kortare tid att förbereda och ”predikade” bättre (Lowry
sid 9).
Det
jag finner intressant med Lowrys bok är just detta att han vill se predikan som
en händelse, något som sker här och nu och som är drama och berättelse snarare
än ett föredrag och som levandegör evangeliets utmaningar och utvägar för den
som sitter i bänken. Den ”knorr” som syns på omslaget illustrerar den
femstegsuppbyggnad Lowry beskriver i boken. Den påminner mig personligen om den
bild jag har för den kristna trosbekännelsen som löper från himmelens höjd ner
mot korset och sedan vänder i graven och går tillbaka upp mot livet och ljuset
hos Gud. Denna vändning från död till liv som är central för den kristna
livssynen blir tydlig och ska bli tydlig i all vår förkunnelse. Mitt enda
tillägg är att predikanten naturligtvis alltid ska göra sin hemläxa utifrån sin
teologiska kompetens och sin kunskap om det samhälle man lever i. Men en
predikant har ingen ”licens att vara tråkig”. Predikan ska beröra och det är
vad Eugene Lowry sätter fingret på!
The Homiletical Plot kan köpas via Bokus och Amazon för den som är intresserad. En förhandstitt kan man få på Google Books.
* Homiletik är detsamma som predikokonst och är
ett undervisningsämne i präst- och pastorsutbildningar.
Lowry, Eugene L. (2001). The
Homiletical Plot, Expanded Edition. Westminster John Knox Press,
Louisville, Kentucky.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar