Jordens barn, solens barn, vindens barn

Nu har bloggen funnits i en månad. Det firar vi med ett boktips såhär i inledningen av den långa trefaldighetstiden. Boken är Jordens barn, solens barn, vindens barn. Kristen tro i et samisk landskap av Tore Johnsen. Denna bok är en katekes, det vill säga en kortfattad undervisning om den kristna tron, och utgår från trosbekännelsen och Herrens bön. Författaren är same och präst och ledare för Samisk kirkeråd som är ett rådgivande organ till Den norske kirke. I boken förankrar Tore Johnsen den kristna tron i den samiska kulturen, historien och samhällssituationen.

                      Titeln anknyter till den treenige Guden; Fader, Son och Helig Ande. Fadern identifieras med jorden, Sonen med solen och Anden med vinden. Just det sista är ju passande eftersom ande och vind är samma ord på Bibelns båda grundspråk. Johnsen erbjuder oss en alternativ översättning av ett känt stycke i Johannesevangeliet där Jesus säger att vinden blåser vart den vill, och man hör den blåsa men vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. ”Så är det också med var och en som är född av vinden”, avslutar Johnsen sin översättning.* Vad kännetecknar då ett vindens barn? Det är en människa som vågar släppa kontrollen och låter Gud bära hennes liv. Johnsen berättar om renen som alltid går mot vinden, inte för att trotsa den utan för att vinden bär livsviktig information om var det finns rovdjur eller bra bete. Om vinden vänder så vänder renen också om. På så sätt rättar renen sitt liv efter vinden.

                      Ett stort tema i boken är försoning. Mot bakgrund av hur samerna historiskt har blivit utsatta för kolonialism, rasistiskt förtryck och försök till kulturmord skriver Johnsen om försoning under den del av bönen Vår Fader som handlar om förlåtelse. Johnsen berättar om mötet med en maori – maorierna är urfolket på Nya Zeeland – som beskrev den kristna försoningen som en process i fyra steg; erkännande av det som har hänt, ånger eller omvändelse, återupprättelse av den som har blivit kränkt, och till sist försoning. Sedan några år pågår det just ett försoningsarbete i Norden där kyrkorna vill försonas med samerna för gångna tiders övergrepp.

                      På sidan 45 visar Johnsen en illustration av andra trosartikeln (”Vi tror ock på Jesus Kristus…”) med hjälp av den nordsamiska trumman, som traditionellt delas in i tre horisontella fält; över-, mellan- och undervärld. Med hjälp av pilar visar han hur Jesus föds från himlen till jorden, dör och nedstiger till dödsriket, uppstår på den tredje dagen och till sist uppstiger tillbaka till himlen. Därigenom har Jesus rest genom alla tre världarna och besegrat döden.

                      Tore Johnsen frågar i inledningen av boken om vår syn på Jesus hade ändrats om han hade kommit gående i näbbskor istället för sandaler? Ibland kan man använda en kulturs egna bilder och företeelser för att föra evangeliet närmare människan. Men det blir ändå bara en ytlig översättningsteologi där kulturen tjänar som dekoration snarare än tolkningsnyckel. Om Gud och Jesus redan finns fördolda i den lokala miljön måste man gräva djupt i myllan. Och boken Jordens barn, solens barn, vindens barn av Tore Johnsen är ett teologiskt spadtag i den samiska jorden.

Mattias

*Den vanliga återgivningen är "född av anden".

Johnsen, Tore (2007). Jordens barn, solens barn, vindens barn. Kristen tro i et samisk landskap. Oslo, Verbum.