Jag är döpt i Färila kyrka i västra Hälsingland.
Jag är inte säker på datumet, vilket stör mig eftersom det har blivit populärt
att fira sin dopdag. Men i början av oktober är det i alla fall eftersom jag är
född den första oktober. Bilden föreställer en badplatsskylt och skulle kunna
skvallra om en baptistisk dopsyn. Det har jag inte ifall någon undrar. Däremot
kan det vara värt att tänka på att Svenska kyrkan tack vare sin storlek är det
samfund som döper flest vuxna. Svenska kyrkan godkänner varje dop som är gjort
i vatten i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och det gör jag också.
Det tråkiga är att fallet inte alltid är det omvända, men det är en annan
diskussion.
Rubriken
är hämtad ur den nicenska trosbekännelsen: ”Jag bekänner ett enda dop till
syndernas förlåtelse”. Ett enda dop. Vi döper inte om, är man döpt så är man. Till
syndernas förlåtelse. Dopet är en nyckel till Gudsrelation och visar en väg ut
ur vårt mänskliga tillkortakommande och synliggör oss som var och en älskade av
Gud. Dopet är den första vigningen till tjänst i kyrkan, startskottet för ett
liv med nya möjligheter. I fornkyrkan – där de döpte vuxna tills det inte fanns
fler vuxna att döpa – använde man bassänger som kallades dopgravar. Jag tycker
detta är viktigt att känna till för att bokstavligen förstå dopets djup. Ned i
vattnet steg den gamla människan och ”dog” därnere. Upp på andra sidan kom en
ny människa, född av vatten och ande. Efter att ha gått i lära (katekumenat) i
upp till två år och efter att ha svarat ”ja” på tre frågor fick man stiga ned i
vattnet. ”Tror du på Gud Fader… Tror du på Jesus Kristus… Tror du på den helige
Ande, en helig allmännelig kyrka…” Trosbekännelsen är en dopbekännelse.
Pånyttfödelsetemat var starkt. Den gamla syndiga människan dog och den nya
kristna människan föddes. Till tecken på detta fick den nydöpta en vit klädnad.
Därav vita dopklänningar, vita konfirmandkåpor och vita prästkläder. Som Jesus
steg ned i graven och dödsriket och steg upp igen, så steg man ned i vattnet
och upp igen på andra sidan som en ny människa.
För
mig är kallelsemotivet i dopet viktigt. I dopgudstjänsten tecknar prästen ett
kors över dopkandidaten (det är ju inte alltid ett litet barn) och säger
därefter: ”Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig att vara
hans lärjunge.” Jesus döptes, prövades och kallade därefter sina första
lärjungar. Det betyder att han med ett modernt ord handplockade dem. Han tog
dem ur deras vardagliga medelgalileiska liv och lät dem bli del av något nytt,
stort som Gud skulle göra.
För en kristen människa
är det viktigt och värdefullt att se sitt eget liv i ljuset av Jesu liv. Jesu
dop blev startskottet för hans offentliga gärning. Efter dopet prövades han och
bestod provet; han var Guds utvalde. Han var Messias. Vilken livsuppgift är du
döpt till? Kanske känner du som jag att det har dröjt länge innan din
livsuppgift blev tydlig? Kom ihåg att Jesus levde ett ganska anonymt liv –
vilket vi vet eftersom evangelierna inte berättar om det – tills han steg ned i
vattnet hos Johannes och blev döpt. Glöm aldrig att hur ditt liv än ser ut är
du oändligt älskad av den Gud som ville att du skulle leva och har skapat dig
efter sin vilja. Allt i dig känner han och omsluter med ömhet. Därför kan du gå
ut och tjäna Herren med glädje.
Mattias
Din dopdag kan du enkelt finna genom att få ett utdrag ur födelse-dopboken från den församling där du är född. Möjligen finns boken på närmaste landsarkiv. Men det vet dom på pastorsexpeditionen.
SvaraRaderaNär Jesus döptes döptes han till sin mänsklighet och till sin gärning. När vi döps döps vi till Jesus. I dopet möts mänsklighet och gudomlighet. Där sker något som inte kan beskrivas eller förstås.
Vårt dop är inte jämförbart med Jesu dop lika lite som vi är riktigt jämförbara med Jesus. Däremot var hans dop som du säger ett startskott och det är vårt dop också - om än på olika sätt. Att det sker nåt obeskrivligt är självklart.
RaderaTack för ditt tips, jag ska ringa dem vid tillfälle :)