Efterföljelsens sex steg

När jag läste evangelietexten för idag så tyckte jag att den kändes som ett slags redskap för självcoaching. Det är ju så populärt numera att man ska fråga sig själv vart man är på väg och så vidare. Jesus berör sex olika steg eller aspekter av efterföljelsen, och till varje steg hör en fråga man kan ställa sig för att finna sitt eget svar på. Det första steget är det jag kallar uppgivandet. Man måste offra någonting, och det man måste offra är sitt eget ego. Ge upp en del av sitt eget självbestämmande. Det andra steget är upptagandet, och det handlar om att finna sin uppgift i livet och i kyrkan och ta sig an den uppgiften. Det är kanske inte så lätt att veta vad ens uppgift är, men det tredje steget ger en hjälp att finna svaret. Steg tre är följandet eller själva efterföljelsen, och frågan man kan ställa här är ”Hur ska jag göra för att följa Jesu exempel på den plats eller i den miljö där jag befinner mig?” Det fjärde steget kallar jag omprioriteringen. Det handlar om att prioritera bort materialismen och fokusera på det inre livet, det andliga livet och på sin medmänniska. Det finns ett pris att betala om man inte gör det, och det är steg fem. Det är inte fel att äga saker, men om det bara är det materiella som är livet så kommer man att mista livet för allt vi äger kommer vi ju att förlora. Om man prioriterar rätt så kommer det en belöning som är djupare och mer tillfredsställande än det materiella livet. Och det är det sjätte och sista steget.

                      Nu är det sommar och sommaren innebär att vi sjunger sommarpsalmer och talar om naturens skönhet, blommornas doft och fågelsången och tar det som tecken på Guds godhet och kärlek. Och det är just det sommargrönskan är; ett tecken på något bakomliggande och större. Den är ett tecken på att livet aldrig ger upp. Att bakom allt detta vackra vi ser finns en livskraft som bara öser på och vill växa. De av oss som har trädgårdar vet att sommaren inte bara innebär att njuta av vacker natur. Det innebär också en konstant kamp mot ogräset som stör våra vackert tillrättalagda grusgångar och rabatter. Vi vill inte ha maskrosor och tistlar, de stör oss. Men jag tänker att Jesus på många sätt mera liknar ogräset än våra fina pioner och rosor eller vad vi nu har i trädgården. Dels var han obekväm för ledarna i det samhälle där han levde, de ville helst bara att han skulle försvinna. Men framför allt var det ju hans livsuppgift just att visa oss att livet aldrig ger upp. Bakom hans död och uppståndelse ligger det en beslutsamhet och en vilja som är lika stark som när en maskros mot alla odds sticker upp i en liten spricka i asfalten eller för all del mellan plattorna på min uteplats. Nu menar inte jag att vi ska sluta sköta våra trädgårdar. Men nästa gång vi rensar ogräs kan vi tänka på detta – Jesus är inte gullig och tillrättalagd, han är obekväm och påstridig. Och det ska nog vi vara ganska glada för, eftersom det ytterst är ett budskap om hopp och nytt liv och nya möjligheter. Det gulliga och tillrättalagda har sällan något att säga när vi verkligen behöver stöd.

                      Tidigare år när jag har haft sommargudstjänst så har jag haft ett boktips, och det har jag i år också. Boktipset idag är Den bibliska berättelsen, skriven av Bo Johnson som är före detta professor i Gamla testamentet vid Lunds universitet. Den här boken går igenom Bibeln från början till slut, ganska översiktligt förstås, men den förklarar mycket av det vi läser om i Bibeln. Den duckar inte för det svårförklarliga utan diskuterar det på ett bra sätt. Det mest svårförklarliga och svårförståeliga ligger ju också i själva kärnan av den kristna tron; Jesu död och uppståndelse. I slutet av boken berör också Bo Johnson detta som det handlar om idag, vad det innebär att leva i Jesu efterföljd. Boken är på lite mer än hundra sidor, perfekt sommarläsning!

Sommaren får vi varje år. Det är en nåd som ges utan prestationer. Vi behöver inte göra något för att få den. Vad vi behöver minnas är att all den livskraft och livsvilja som ligger bakom sommarens outtröttliga grönska visar oss en väg och en riktning. Alla kors ser inte likadana ut. Min uppgift är min och den är inte rätt för alla. Men alla kan finna sin uppgift i Jesu efterföljd. Och det vill Jesus inspirera och uppmana till.

Mattias