En söndag i grillgallrets tecken

Dagens tema är goda förvaltare, och den som lyfts fram ur kyrkohistorien som en god förvaltare är Laurentius som var ärkediakon i den kristna församlingen i Rom på 200-talet. Han avrättades år 258 genom att halstras för att han inte ville ge kyrkans tillgångar till kejsaren utan istället gav dem till de fattiga som i hans tycke var kyrkans verkliga skatt. Laurentius blev sedermera Lunds stifts skyddshelgon och eftersom jag är lundastiftare så kan jag ju inte låta bli att tänka på Laurentius såhär i sommartider när grillarna går på högvarv i vårt land. Laurentius blev också humorns skyddshelgon. När hans bödlar hade grillat honom ett tag lär han ha sagt att ”Nu får ni nog vända på mig för nu är jag rätt välstekt på den här sidan”.

                      Att ställas till svars är en mänsklig erfarenhet som säkerligen alla har upplevt. Ibland har den upplevts som orättvis. Någon som egentligen inte har rätt att kräva något av mig gör det ändå. Människor i maktpositioner gör anspråk på det som tillhör andra, och om de inte får vad de vill ha straffar de hårt. Laurentius tog sitt ansvar och fick plikta med livet. Kyrkans ekonomiska skatter tillhörde dem som var dess sanna skatt, och så är det i grunden fortfarande. Kyrkans skatt är människorna, dess främsta resurser är de mänskliga resurserna, och därför är det grundläggande hur vi som är engagerade i kyrkan tar hand om varandra. Fungerar inte våra inre relationer kan vi inte bygga kyrkan eller skapa den gemenskap av medmänsklighet som den är tänkt att vara.

Grillgallret på bilden är mitt eget. Var inte orolig, jag ska inte lägga mig på det. Du får gärna ha åsikter om hur väl jag har gjort rent det. Det är inte det som är poängen. Berättelsen om sankt Laurentius’ martyrskap handlar om att ta ansvar och göra det rätta även när följderna är svåra. Det kräver mod, och det är därför Gud vill göra oss frimodiga. Ordet frimodig kommer av fri och mod – fri-modig. På Laurentius’ tid var det farligt att vara kristen, och det är det fortfarande i delar av världen. Liksom det kan vara farligt att överhuvudtaget visa vem man är. Idag betyder det något annat att bli grillad, men grundtanken är densamma; vi ställs till svars, prövas, döms eller bedöms. Vi får tro att när vi ställs till svars – rättvist eller orättvist – att vi har kraft att svara för oss och att möta det som ställs i vår väg. Så när du vänder på biffen, tänk på Laurentius som grillades för att han värderade människor högre än makten.

Mattias