Påskens vittnen är vi

Nu befinner vi oss på den glada sidan av påsken. Vi är ju vana att hälsa varandra glad påsk redan på skärtorsdagen eller långfredagen, men ur kyrklig synvinkel blir ju påsken glad först på påskdagen eftersom den markerar Jesu uppståndelse från döden.

Det finns två saker jag tycker är fantastiska med den här evangelietexten. Den första är hur Jesus dyker upp när hans lärjungar har återgått till sitt fiskande och ger dem tips om hur de ska få mera fisk. Han är inte bara intresserad av att möta dem i religiösa sammanhang utan också i väldigt vardagliga. Jesus vill inte bara bli tillbedd som en ikon eller en religiös storhet utan vill verkligen vara en livskamrat som lever våra liv tillsammans med oss och som sitter ner till bords och äter med oss. Hänvisningen till nattvarden är ju uppenbar.

Den andra är att Petrus reagerar som han gör, att han bara hoppar i vattnet helt spontant och simmar in till stranden. Det påminner lite om när vår hund kommer springande emot mig när jag kommer hem från jobbet, jätteglad att se mig. Först fattar de ju inte vem det är, men sen ser de att det är Herren, det är Herren. Och Petrus gör det för att han fattar att han får en chans till, han som hade förnekat Jesus bara några dagar tidigare. Han fattar att han är förlåten och får uppdrag och förtroende fast han svek. Det får de allihopa nu – de ska gå ut och vittna om Jesus för hela världen. De och alla som kom efter dem, ända fram till vår tid. 

Detta med att vittna om Guds närvaro i våra liv, det tänker jag att man kan göra på många sätt. Det finns ju en klassisk bild av att stå upp och vittna om hur fantastiskt ens liv har blivit nu när man har mött Jesus. Och jag menar absolut inte att förlöjliga detta, Jesus har förändrat människors liv och fortsätter förändra människors liv. Jesus har förändrat mitt liv. Men det finns fle sätt. Ska vi följa Jesu exempel här i texten så kommer han ju till en grupp sökare och tvivlare som trodde en tid men tappade modet och återgick till sina gamla liv. Men nu är han där och hjälper dem. Det är de och inga trosvissa övermänniskor han ger sitt uppdrag till. Är det inte då de ser att det är han, när Jesus hjälper dem? Är det inte så andra ser att vi är kristna, när vi hjälper dem? Är inte det ett sätt att vittna om Jesus och om påskens budskap? Jag tror det.

Påsken handlar om möjligheter. Jesus gjorde det omöjliga för att Gud ville visa oss att även det som verkar omöjligt faktiskt är möjligt bara vi bestämmer oss för det. Vi kan titta på det både utifrån ett globalt perspektiv och ett individuellt perspektiv.

• Att en annan världsordning är möjlig. En där vi inte konkurrerar eller tävlar om vem som är störst, bäst och starkast utan en där vi bara är tillsammans och vågar vara svaga och behövande.
• Att ett annat liv är möjligt. Ett där jag inte är utlämnad helt åt mina egna begränsade resurser utan där jag får hjälp av Gud och av mina medmänniskor när jag inte orkar mera.

Det är vittnesbördet. Det är budskapet. Varken mer eller mindre. Och vi är kallade, var och en av oss, att föra ut det budskapet, att räcka evangelium till våra medmänniskor.

Påsken handlar om befrielse, om förlåtelse, om upprättelse. Påsken är inte bara en högtid, den är en händelse. När den som blev kränkt blir upprättad, då är det påsk på jorden. När den som satt fast i missbruk, fattigdom, slaveri eller utnyttjande blir befriad, då är det påsk på jorden. När den som bär på känslor av skam och självförakt får hjälp att inse sitt eget värde, när den som svek får förlåtelse, när den som ingen såg eller brydde sig om får vänner och får känna sig behövd – då är det påsk på jorden. Allt detta är påskhändelser oavsett när de händer.

Mattias