Glada nyheter! Du är utvald!

Igår blev jag uppringd av en telefonförsäljare från Combilotteriet som inledde sitt käcka snack med att hon hade glada nyheter till mig. De hade visst lottat bland svenska telefonnummer. Mer uppfattade jag inte innan jag sa hejdå och la på. Jag har blivit rätt brysk mot säljare numera och är säkert inte ensam om det. Men visst är det underligt hur man kan bli utvald och en av de få som får chansen och erbjuds otroliga möjligheter av de här företagen? Jag kunde ju inte annat än associera de glada nyheterna till evangeliet, som ju betyder glad nyhet eller glatt budskap. Begreppet går tillbaka på det citat ur Jesaja som Jesus reciterar i Nasarets synagoga: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud [min kursivering] till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna, syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren” (Lukas 4:18-19 och Jesaja 61:1-2). Tänk om jag hade fortsatt prata med den käcka tjejen? Då hade jag kunnat säga nåt i stil med: ”Och jag som trodde att de glada nyheterna var att Jesus lever?” eller liknande. Men man vet av erfarenhet det inte lönar sig att försöka snacka omkull dem.

                      Sedan kom en hemsk tanke; tänk om kyrkan hade betett sig så? Eller snarare; tänk att det finns kyrkor som beter sig nästan så! Som hanterar tron som en handelsvara, frälsningen som en lotterivinst som man bara ska visa sin vilja att ta emot. Du har ju vunnit högsta vinsten! Problemet är att bakom en sådan taktik ligger det ofta ett andligt nigeriabrev eller bluffaktura där man bara vill att du ska punga fram dina pengar utan att det kommer vare sig dig eller nån annan till godo. Jag tror hellre på doktor Martins ord i de två sista av de nittiofem teserna; ”De kristna ska uppmanas att sträva efter att följa Kristus, deras huvud, genom straff, död och helvete, och inte låta sig invaggas i falsk andlig säkerhet utan snarare lita på att få träda in i himlen genom många bedrövelser.” Det vill säga, kommer det någon och lovar dig guld och gröna skogar mot att du öppnar på börsen och dessutom garanterar dig en plats i paradiset, då ska du dra öronen åt dig. De moderna avlatsförsäljarna är ofta värre än de medeltida. Jag ska bidra med en egenhändigt skriven dikt:

de vackra korsen bär så länge livet leker men när allting rasar så faller de och istället för bladguld får du två rostiga spikar genom händerna och när du hänger där och skriker min gud min gud varför har du övergivit mig då ska du finna att ditt kors är både snett och skevt och fult men det bär det bär det bär dig för på sina axlar bär han dig till golgata

Att vara utvald är ingenting exklusivt. Vi är alla utvalda. Vi har alla en stående inbjudan från Gud att komma och ta emot den stora vinsten som Jesus har vunnit åt oss genom att dö och uppstå. Det är inte en ekonomisk vinst men en mänsklig vinst och en andlig vinst. Livet innebär många bedrövelser, men genom dem bärs du av den som en gång besegrade döden. Det är den verkligt glada nyheten. Det är evangelium.

Mattias

En söndag i grillgallrets tecken

Dagens tema är goda förvaltare, och den som lyfts fram ur kyrkohistorien som en god förvaltare är Laurentius som var ärkediakon i den kristna församlingen i Rom på 200-talet. Han avrättades år 258 genom att halstras för att han inte ville ge kyrkans tillgångar till kejsaren utan istället gav dem till de fattiga som i hans tycke var kyrkans verkliga skatt. Laurentius blev sedermera Lunds stifts skyddshelgon och eftersom jag är lundastiftare så kan jag ju inte låta bli att tänka på Laurentius såhär i sommartider när grillarna går på högvarv i vårt land. Laurentius blev också humorns skyddshelgon. När hans bödlar hade grillat honom ett tag lär han ha sagt att ”Nu får ni nog vända på mig för nu är jag rätt välstekt på den här sidan”.

                      Att ställas till svars är en mänsklig erfarenhet som säkerligen alla har upplevt. Ibland har den upplevts som orättvis. Någon som egentligen inte har rätt att kräva något av mig gör det ändå. Människor i maktpositioner gör anspråk på det som tillhör andra, och om de inte får vad de vill ha straffar de hårt. Laurentius tog sitt ansvar och fick plikta med livet. Kyrkans ekonomiska skatter tillhörde dem som var dess sanna skatt, och så är det i grunden fortfarande. Kyrkans skatt är människorna, dess främsta resurser är de mänskliga resurserna, och därför är det grundläggande hur vi som är engagerade i kyrkan tar hand om varandra. Fungerar inte våra inre relationer kan vi inte bygga kyrkan eller skapa den gemenskap av medmänsklighet som den är tänkt att vara.

Grillgallret på bilden är mitt eget. Var inte orolig, jag ska inte lägga mig på det. Du får gärna ha åsikter om hur väl jag har gjort rent det. Det är inte det som är poängen. Berättelsen om sankt Laurentius’ martyrskap handlar om att ta ansvar och göra det rätta även när följderna är svåra. Det kräver mod, och det är därför Gud vill göra oss frimodiga. Ordet frimodig kommer av fri och mod – fri-modig. På Laurentius’ tid var det farligt att vara kristen, och det är det fortfarande i delar av världen. Liksom det kan vara farligt att överhuvudtaget visa vem man är. Idag betyder det något annat att bli grillad, men grundtanken är densamma; vi ställs till svars, prövas, döms eller bedöms. Vi får tro att när vi ställs till svars – rättvist eller orättvist – att vi har kraft att svara för oss och att möta det som ställs i vår väg. Så när du vänder på biffen, tänk på Laurentius som grillades för att han värderade människor högre än makten.

Mattias

Vad är du för tecken?

Vad man är född i för tecken är en fråga som kanske tillhör barndomen eller den tid då de allra första tjej- respektive killbacillerna började smitta av sig. Eller så tänker i alla fall jag mig den frågan som en ganska utsliten och klichéartad raggningsreplik. Men om jag mot förmodan skulle få frågan idag så skulle jag nog svara "Korset". "Korset? Det är väl inget tecken?" "Nej, det är inget zodiaktecken. Men jag är född i vågen med återfödd i korsets tecken." Nu står ju vågen för balans, och jag är nog en ganska balanserad person som har lätt för att se saker ur flera perspektiv, men jag tror inte på zodiaktecken som något som direkt påverkar mitt liv. Korset, däremot, har haft en genomgripande påverkan på mitt liv och i synnerhet meningen med mitt liv. Så frågar du vad jag är för tecken så blir svaret "Korset".

Mattias

Mitt kors och jag

I vårt land har vi vant oss vid att se korset som en gravsymbol, en symbol för döden. Vi ser det på gravstenar och i dödsannonser. Ursprungligen var det ju ett avrättningsinstrument, ett av de grymmaste tänkbara. Men i den kristna tankevärlden är korset i grunden varken eller. 

Korset är en bild för människan. Den människa som bar sitt kors till Golgata hänger där på krucifixet som en mänsklig urtyp. Jag tänker osökt på DaVincis vitruvianske man, mansfiguren som ryms inom en cirkel. Men medan den vitruvianske mannen handlar om perfekta proportioner handlar korset egentligen om det omvända. Att trots min imperfektion är jag accepterad. Älskad, inte tack vare mina fördelar, men trots mina fel.

Vi har alla våra kors att bära lyder ett svenskt uttryck som betyder att vi alla måste ta oss an de vedermödor som livet lägger i vår väg. Uttrycket går tillbaka på Jesus ord i evangeliet om att den som vill gå i hans spår måste förneka sig själv och ta sitt kors och följa honom. Korset står alltså för att ha en uppgift, en funktion. 

Korset är en identitet. Mitt kors ser lite snett och skevt ut. Det är krokigt och inte alls särskilt vackert egentligen. Men så är inte jag perfekt heller, jag är bristfällig. Och ändå vill Gud att jag ska finnas. 

Kors är som människor. Några är korta, några är långa. Några är lite sneda men är kors ändå. Några har kroknat, några har raknat, några har kanske precis vaknat. Vi är som kors, du och jag, vi står där och kan inte annat.

Mitt kors och jag följs åt genom livet. Tack vare att Gud själv bar sitt kors till Golgata och kom tillbaka från döden så kan korset bära mig samtidigt som jag bär det. Det är lite som att ha en skugga. Var jag än går följer mitt kors med mig. Genom lycka och förtvivlan går vi tillsammans mot något större och ljusare.

Mattias