Jesus skapar tro, och han gör det bara genom att
vara den han är. Han är sänd för att reparera en trasig relation. Vi läser i
Edenberättelsen i Bibeln om hur avsikten från början var att människorna skulle
leva i kärleksfull relation till varandra och till Gud. Sen blev det inte
riktigt så. Nånting gick fel, så som det ofta gör fast man har de bästa
avsikterna. Korset brukar användas som bild för att den mellanmänskliga
relationen inte kan skiljas från Gudsrelationen. Är det fel på den ena så är
det troligen också fel på den andra. Jesus säger att det som ni inte har gjort
mot dessa minsta som är mina bröder, det har ni heller inte gjort mot mig. Det vill
säga, det är inte genom att först och främst bekänna sig till vissa doktriner
och genomföra vissa ritualer som man tjänar Gud, utan genom att hjälpa sin
medmänniska. I dagens evangelium säger han: ”Om ni inte får se ett tecken så
tror ni inte”.* Men att tro är inte att vara tveklöst övertygad för att man har
fått se påtagliga och oemotsägliga bevis. Att tro är att bejaka sin relation
till Gud och andra människor och försöka reparera det som är trasigt. Övertygelsen
handlar om att det är det rätta och det goda. När ämbetsmannen vars son Jesus
botar kommer hem möts han av en tjänare som säger: ”Din son lever”. Din son
lever. Din son är återigen i relation med Gud. Det var det andra tecknet Jesus
gjorde, och han gjorde även det i Kana i Galileen, där han gjorde vatten till
vin. Jesus skapar tro genom att visa att det som är så svårt egentligen är så
enkelt. Gud blev människa. Så möt en människa. Då möter du Gud.
Mattias
Som postludium idag lyssnar vi på What a friend we have in Jesus med countrysångaren Alan Jackson.
*Johannesevangeliet 4:46-54.
