Jesus vill visa oss var han bor. När Johannes’ två
lärjungar frågar var han bor visar han dem var han bor för tillfället och låter
dem bo där till nästa dag. Men han ska vidare, för det är inte där han bor
egentligen. Det är inte där han kommer ifrån. Det är inte dit han ska. Alla han
möter får erbjudandet om att följa med dit. Mötet är ofta livsavgörande. Folk
förstår inte riktigt vad som är på gång, men stort är det. Så de går och hämtar
släktingar och vänner som också dras med. Det är rörelse, dynamik, dynamit.
Många tror att Jesus har politiska ambitioner. Att han ska göra sig till kung.
Farligt. Andra har försökt förut. De har slutat sina dagar på Golgata,
avrättningsplatsen där metoden är korsfästelse. Men Jesus har ett annat rike i
tankarna – Guds rike.
Det har nyligen varit
Sveriges nationaldag. Vi fick se en liten prinsessa för första gången springa i
gräset i Sverigedräkt i gult och blått med prästkragar på. Vi har också fått se
en lite större prinsessa gifta sig. Två människor har befäst sin kärlek inför
Gud. Kungligt, pampigt, ståtligt. Kungariket Sverige och Guds rike är två helt
olika saker. Och ändå sker det möten dem emellan. Vare sig riket som du och jag
bor i heter Rom eller Sverige så finns rörelsen mot Gudsriket där. Gud blev
människa och levde bland oss en tid. Under några korta intensiva år predikade
och utmanade han och försökte visa vem han var. Aldrig stilla, alltid i
rörelse. Himlens fåglar har bon men Människosonen har ingenstans att vila sitt
huvud. Ständigt vidare. Ständigt vidare för att visa nya människor hur
evangeliet kan befria.
Guds rike kan kanske
jämföras med djurriket eller växtriket? Växtriket kanske är bättre eftersom
Jesus beskriver det som något som växer. Guds rike är som ett senapskorn, säger
han. Det är det minsta av alla fröer, men när det gror växer det till ett stort
träd där himlens fåglar finner skugga. Guds rike finns där människor möts och visar
varandra omsorg. I Guds rike blir du inte ett fall i myndigheternas hantering.
Där blir du sedd. På varje plats och vid varje tillfälle där någon ser dig,
känner dig och visar att du är viktig, där och då kan du säga att du är i Guds
rike. Guds rike är inte av denna
världen, det vill säga, det kommer inte härifrån. Men det har etablerats här
och finns i världen. På samma sätt
talar man om kyrkan på jorden och kyrkan i himlen. Vi ingår i något som går
bortom det påtagliga men ofta visar sig i det vardagliga.
Evangelietexten idag
handlar om hur de första lärjungarna kallas, de som ska ge upphov till det
särskilda uppdrag som är prästens. Idag är det prästvigning i Lunds domkyrka.
Då kommer tio personer att vigas till nya präster. Rörelsen går vidare. Ett kallelseögonblick
har lett till en resa som inte på något sätt är avslutad utan kanske snarare
börjar på riktigt. Jesus såg varje människa han mötte. Han gav dem en uppgift,
fick dem att känna sig behövda. Andreas’ bror Simon gav han namnet Petrus, som
betyder klippa. Han skulle bli en grundsten i det som Jesus ville bygga. Relationer
är murbruket i det tempel av levande stenar som är kyrkan. Det räcker inte med
präster för att bygga kyrkan. Men det behövs människor som kan svara när någon
frågar om det kan komma något gott ur detta: Följ med och se!
Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar