söndag 28 december 2014

Vill du kalla dig kristen i år?


Jag vill tala om namn idag. I evangelietexten får vi höra hur det barn vars födelse vi just har firat fick sitt namn: namnet Jesus. Namnet som betyder ”Gud räddar”. Namnet som står över alla andra namn, som det står i Filipperbrevet i Bibeln. Jag tänkte återge ett kort stycke:

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära (Fil 2:5-10).

Ett namn har vi ju alla. Precis som Jesus fick vi namn som barn, namn som speglar den kärlek som våra föräldrar kände för oss som små. Namn som vittnar om det hopp som de såg i oss. Hopp om liv. Alla namn betyder något. Jag heter Mattias. Det betyder Guds gåva. Kanske var det så mina föräldrar såg på mig den där gången för över fyrtio år sen då jag föddes. Kärt barn har ju många namn, som det heter, och visst är det lätt att hitta alla möjliga vackra namn på den man älskar.

Tyvärr gäller också det omvända, att den man inte gillar kan man ganska snabbt komma på en massa förolämpande och elaka namn på. Det finns saker vi människor kallar varandra som är helt och hållet avsedda att såra, tysta, trycka ner och stänga ute. Med ett enda ord kan vi döma en människa till att vara utan kompisar. Det kan vara killen som blir mobbad och slagen, det kan vara tjejen som blir kallad både det ena och det andra och som kanske har det tufft hemma och ännu tuffare i skolan. För att inte tala om det näthat som mer eller mindre kända människor utsätts för bara för att de vågade sticka ut hakan.

Det ligger stor makt i ett namn. Och det ligger stor makt i att bestämma vem som är okej och vem som inte är okej, vem som får vara med i gänget och vem som inte får det. Det är ett effektivt sätt att skaffa sig makt i världen. Tyvärr har det sättet att få makt blivit mer och mer använt på sistone, både i vårt land och i andra länder.

Men det finns ett namn som står över alla andra namn, och det är namnet Jesus. I det namnet finns ingen åtskillnad mellan människor. I det namnet är alla människor välkomna att vara med i gänget, så som det står i dagens episteltext; Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom (Rom 10:12). Namnet Jesus går alltså över alla gränser mellan etniska och religiösa grupper. I det namnet förenas mänskligheten istället för att splittras. I det namnet är alla människor älskade, önskvärda och värdefulla.

Namnet Jesus är himlens eget namn när den möter jorden, ett budskap om räddning och ett löfte om liv. Det namnet är alla människor välkomna att göra till sitt eget namn. Alla är välkomna att kalla sig kristna och följa Jesus. Då får man ett namn som är starkare än allt ont man någonsin kan bli kallad och vackrare än det vackraste en människa kan kalla en.

Vill du kalla dig kristen i år? Vill du vara med i gänget som inte är ett gäng utan en stor kärleksfull gemenskap där alla blir sedda och uppskattade för dem de är? Vill du gå in i det nya året i Jesu namn? Vi kan göra det tillsammans: gå in i det nya året i tro på det namn som räddar och på den kärlek som segrar – i Jesu namn.

Mattias

lördag 20 december 2014

Fjärde advent

Julen är inte bara en tradition. Julen är framför allt en möjlighet. Den är en möjlighet för dig att låta tron födas på nytt i ditt hjärta. Under julen kan du få avlösning, men inte en sådan avlösning som innebär att du ska få förlåtelse för allt dumt du har sagt och gjort. Du får en avlösning där all den ångest, oro och ilska du känner ska lyftas av dig av den Gud som blev människa och bar hela världen på sina axlar. När du har fått ta emot en sådan avlösning, då kan den plats inom dig där den gnagande oron eller den sargande vreden bodde fyllas av nyfödd tro. Då kan du gå fram och ta emot i bröd och vin den tro som föddes till världen som ett hjälplöst litet barn, och det barnet kan du ta till ditt hjärta och vårda så att det kan växa för varje dag.

Och vet du vad du också skulle kunna göra? Du skulle kunna komma tillbaka hit till kyrkan nästa jul och säga: ”Nu fyller min tro ett år!” Och på samma sätt år efter år, när din tro fyller två år, tre år, fyra år, fem år, och så vidare. Du skulle kunna sätta en födelsedagstårta mitt på julbordet med ett ytterligare ljus i för varje jul som kommer. Och vet du vad, en vacker dag kanske det fantastiska händer att din tro förälskar sig i en annan människas tro, och så föds det ett nytt litet trosbarn som kan läggas i en annan människas hjärta. Och så kan du hjälpa till så att ny tro föds till världen varje jul. Hade inte det varit alldeles fantastiskt? Jag tror det hade kunnat bli nåt riktigt stort av det!

Så öppna ditt hjärta idag för det barn som föddes den där gången för tvåtusen år sedan. Glöm tiden och rummet mellan den händelsen och dig, för det är en händelse i sig att du är här idag. Tänk dig att du är en enkel herde eller en stjärntydare som får komma dit och se det där lilla miraklet och låta stjärnljuset lysa in i ditt inre så att du kan tro.

Vad tror du om det?

Mattias

onsdag 10 december 2014

Jag står vid dörren och bultar



Vi befinner oss bra precis mitt i adventstiden nu, och man kan ju fundera på varför vi fortfarande efter tvåtusen år firar den här födelsen. Rent kulturellt firar vi ju högtiden i sig, med alla traditioner den inbegriper. Men jag tror att svaret ligger i den här berättelsen vi berättar varje år, det här avsnittet ur Lukasevangeliet som handlar om hur Josef och Maria kommer till Betlehem för att bli registrerade i ett skatteregister. Och medan de är där så föder hon sitt barn. Det börjar alltså ganska tråkigt och byråkratiskt. Men sedan så tror jag att mötet med värdshusvärden säger en hel del. Det var kanske så att det verkligen var fullt överallt, alla hotellen var fullbelagda. Men jag undrar också om inte det fanns en och annan värdshusvärd och hotellportier som bara påstod att det var fullt. För symboliskt är det ju vi som ska öppna hjärtats dörr och ta emot Guds kärleksgåva. Och det vet vi ju att det är många som inte har gjort i vår värld. Människor som gör onda saker har helt enkelt hårda hjärtan – eller förhärdade, som det står i Bibeln. För det är ju så med Jesus att han vill något med oss, men vi människor vill gärna ha kontroll över saker och ting. Så då känns det tryggare att hålla Jesus på armlängds avstånd. Så därför måste vi fortsätta att påminna om den här födelsen år efter år tills alla människor har tagit emot Jesus i sina hjärtan, ända tills vi alla har lärt oss att släppa taget och låta tron födas i våra hjärtan, en tro som Gud ger oss som är lika sårbar och utlämnad som ett nyfött barn och som vi måste ge vår omsorg och omvårdnad för att den ska kunna växa.


Dagens Bibelord är hämtat från Uppenbarelseboken 3:20; Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.”


Mattias


söndag 7 december 2014

Andra advent


Andra advent
Har återvänt
Tillbaka från ett års exil
Ett års fångenskap i Babylon

Andra advent
Undra vad som hänt?
Fråga vem som känt
Och känt igen
Och igen

Andra advent
Ett en veckas moment
Som lite inkonsekvent
Ligger på lur
Kikar på den som ska komma
Vem tar emot honom den här gången?

Kanske är det därför
Fortfarande efter tvåtusen år
Samma födelse firas
För att varje år är det nån värdshusvärd
Som stänger dörren i ansiktet på honom
Det är fullt

Jag har inte hjärterum för dig
Kom inte hit och säg sanningen om mig
Det klarar jag inte
Vill inte
Gå din väg

Bli född i ett stall istället
Eller där borta i garaget
Där det står en gammal Volvo och läcker olja
Låt dig födas där istället
Så kan jag ha koll på dig
Så kommer du inte för nära

Mattias