Mannen som talar med kyrkor

Jag har en liten egenhet. Jag brukar tala med kyrkor. När jag kommer till en kyrka så händer det ofta – inte alltid – att jag lägger handen mot ytterväggen för att få kontakt med kyrkan. Det verkar kanske konstigt, men jag känner det som om jag vill fråga den hur den mår, om jag får hålla gudstjänst där eller bara försöka förnimma en känsla. Vissa kyrkor dras jag till på ett närmast magnetiskt sätt. Det finns en kyrka som jag är nästintill besatt av. Jag är så fascinerad av den att när jag kör förbi så måste jag anstränga mig för att hålla ögonen på vägen så att jag inte orsakar en trafikolycka. Jag har stannat och kommunicerat med den ett par gånger. Jag tror vi är kompisar :).

                      Även kyrkor är levande, tänker jag. I en kyrka har människor bett och haft gudstjänst länge, ofta i århundraden. Det gör något med kyrkan tror jag. Det sitter i väggarna eller hur man ska uttrycka det. När man säger så menar man ofta en tradition som i negativ bemärkelse begränsar den som ska verka i ett visst sammanhang. Det sitter i väggarna, det spelar ingen roll vad du vill. Jag menar bara att det finns ett avtryck, ett liv. Jag är inte säker på att jag menar något övernaturligt. Jag bara tror att man kan kommunicera med kyrkor. Jag gör det i alla fall.

                      En gång hittade jag en liten bit av kyrkfasaden liggande i grusgången vid en kyrka och lade handen mot kyrkmuren med frågan i huvudet om det var så att jag kunde få ta den med mig som minne. Men ganska snart fick jag känslan av att jag inte fick det, så jag la tillbaka den där det såg ut som om den passade in i fasaden. En annan gång frågade jag en kyrka om den välkomnade mig dit ifall jag skulle vilja jobba i den församlingen som kyrkan tillhörde. Och då upplevde jag starkt att svaret var ja. Ofta handlar min kommunikation med kyrkor om ordlös närvaro eller tankar som kommer spontant. Jag ser det som ett sätt att öva min egen intuition. Jag gör ofta val utifrån vad jag spontant upplever som rätt och söker därför efter en omedelbar känsla som en kyrka inger. Kanske kan du förstå vad jag menar.

Mattias

Vidbränd mellan aska och öken

Sleepless in Karlskrona skulle rubriken också kunna vara, för att anspela på en film som var ny en gång i tiden. Vidbränd för att det är så jag känner mig efter fem års universitetsstudier. Inte utbränd men vidbränd. Sådär så att jag vill allt jag ville när jag började studera, men trött på att prestera och trycka in fakta i huvudet för att åstadkomma intellektuella pappersprodukter för att erövra en examen eller tentera en kurs. Aska syftar på askonsdagen som var i onsdags, öknen på den öken där Jesus prövas i kommande söndags evangelium. Kortfattat som bara Markus kan berättas det som Matteus och Lukas berättar mer detaljerat och med en replikväxling mellan Jesus och Satan.

Öknen är prövningens plats i Bibeln. I torkan och hettan tvingas människan bekänna färg. Ingenting går att dölja längre, inga nödlögner fungerar. Antingen klarar man det eller så gör man inte det. Jag klarade nog bra precis min prövning. Den öknen är jag ute ur. Satan prövar, men änglarna betjänar. Så uthärdar man. Tyvärr klarar inte alla sina prövningar, och jag tror att det är de som lider ensamma. Bara Satan och ingen ängel. Jesus bestod sitt prov och även det större provet - korset. Men inte ens där var han ensam även om det kändes så; "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Vems ängel vill du vara imorgon? Än är det natt. Vad klockan är när du läser detta vet ju inte jag. Men mitt emellan askan och öknen sitter jag med sot på mig; vidbränd men inte utbränd. Fortfarande villig att tjäna men oförmögen att prestera någon annans bön, någon annans räddning. Men är det vad jag ska göra? Jag ska försöka vara lite ängel men mest mig själv. Nu ska jag försöka sova.

Mattias

Ditt dop är ditt liv

Ditt dop är ditt liv. Det du går igenom varje dag är din bägare och ditt kors. Så innan man föraktar en annan människa bör man fråga sig själv om man är villig att döpas med det dop han har döpts med eller dricka den bägare han måste dricka varje dag. För vi möter Guds ansikte i varje medmänniska. Nu går vi upp mot Jerusalem. Där ska vi utlämnas åt andras domar. Men mellan oss finns ingen skillnad.

Mattias

Psalm: Se, vi går upp till Jerusalem