tisdag 25 mars 2014

Mannen som talar med kyrkor



Jag har en liten egenhet. Jag brukar tala med kyrkor. När jag kommer till en kyrka så händer det ofta – inte alltid – att jag lägger handen mot ytterväggen för att få kontakt med kyrkan. Det verkar kanske konstigt, men jag känner det som om jag vill fråga den hur den mår, om jag får hålla gudstjänst där eller bara försöka förnimma en känsla. Vissa kyrkor dras jag till på ett närmast magnetiskt sätt. Det finns en kyrka som jag är nästintill besatt av. Jag är så fascinerad av den att när jag kör förbi så måste jag anstränga mig för att hålla ögonen på vägen så att jag inte orsakar en trafikolycka. Jag har stannat och kommunicerat med den ett par gånger. Jag tror vi är kompisar :).
                      Även kyrkor är levande, tänker jag. I en kyrka har människor bett och haft gudstjänst länge, ofta i århundraden. Det gör något med kyrkan tror jag. Det sitter i väggarna eller hur man ska uttrycka det. När man säger så menar man ofta en tradition som i negativ bemärkelse begränsar den som ska verka i ett visst sammanhang. Det sitter i väggarna, det spelar ingen roll vad du vill. Jag menar bara att det finns ett avtryck, ett liv. Jag är inte säker på att jag menar något övernaturligt. Jag bara tror att man kan kommunicera med kyrkor. Jag gör det i alla fall.
                      En gång hittade jag en liten bit av kyrkfasaden liggande i grusgången vid en kyrka och lade handen mot kyrkmuren med frågan i huvudet om det var så att jag kunde få ta den med mig som minne. Men ganska snart fick jag känslan av att jag inte fick det, så jag la tillbaka den där det såg ut som om den passade in i fasaden. En annan gång frågade jag en kyrka om den välkomnade mig dit ifall jag skulle vilja jobba i den församlingen som kyrkan tillhörde. Och då upplevde jag starkt att svaret var ja. Ofta handlar min kommunikation med kyrkor om ordlös närvaro eller tankar som kommer spontant. Jag ser det som ett sätt att öva min egen intuition. Jag gör ofta val utifrån vad jag spontant upplever som rätt och söker därför efter en omedelbar känsla som en kyrka inger. Kanske kan du förstå vad jag menar.

Mattias

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar