En kropp, ett ansikte och en röst

Nu har bloggen Den nakne predikanten funnits i några timmar och inspirationen kommer till mig i omgångar om vad jag ska skriva om. Min grundtanke är egentligen att publicera en predikan eller betraktelse inför varje söndag. Den dag jag kommer ut i arbete som präst ska jag ju prestera predikningar på veckobasis och inte som idag, när jag får veta ett par veckor, kanske månader i förväg att jag ska ha en predikan. Nu kan jag ta det lugnt, grunna på texten, smaka på orden och ta mig tid. Det kan jag inte göra sen på samma sätt. Ändå ska jag säga något tänkvärt och som det heter förkunna ett rent och klart evangelium. Vad det innebär kan man fundera på både en och två gånger. Men två grundfrågor man behöver ställa till sin predikan är kanske dels vari huvudpoängen ligger och var evangeliet finns. En predikan utgår ju alltid från en Bibeltext och de textavsnitt som läses har en poäng eller ett huvudbudskap som ofta sammanfaller med söndagens namn och tema. Jag tänkte lägga upp en liten lathund för predikanter men jag gör det nog inte redan idag :).

                      Varför är det så fantastiskt att få predika? Jag berörde ju detta igår, detta privilegium som jag ändå tycker att det är. För egen del handlar det ju mycket om en stark känsla av att det är detta jag ska göra, det är meningen med mitt liv och det Gud vill med mig. När jag säger det menar jag inte att Gud har beordrat mig utan just detta att det finns en längtan och en passion inom mig som handlar om det prästerliga och därmed också att predika, att förkunna som det heter. Förkunna betyder ju att kungöra, berätta för människor och helt enkelt göra dem kunniga om det kristna budskapet. Tanken är ju att predikanten i grunden inte talar sina egna ord utan Guds ord. Det är en idealism naturligtvis, ingen predikant är ju ett själlöst instrument som Gud bara spelar på och så låter det. Men man kanske kan jämföra med att vara skådespelare? Hur en karaktär gestaltas beror dels på hur karaktären beskrivs i manus och hur regissören regisserar, men framför allt på skådespelaren. Att vara predikant är att få ge kropp och ett ansikte och en röst åt ett budskap, på samma sätt som Gud en gång fick kropp och ett ansikte och en röst genom Jesus. Det är på hans uppdrag vi predikar och på hans initiativ vi kallas till detta.

                      Den grundläggande kallelsen är faktiskt dopet. Dopet är ett sakrament just därför att Gud vidrör individen, just den person som döps. Den lutherska kyrkan har två sakrament, dopet och nattvarden, och i båda fallen tänker man sig att något osynligt förmedlas genom något synligt och påtagligt. I dopets fall vattnet och i nattvarden brödet och vinet. I båda fallen vill Gud komma nära. I dopet säger prästen: ”Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig att vara hans lärjunge”. Känn på de orden en stund. Den korsfäste och uppståndne kallar dig. Korsfäst och uppstånden kallar han dig. Dig. Det är stora ord som måste förklaras, begrundas och prövas. Korsfäst betyder att han blev misshandlad och dödad. Det var en utdragen och mycket plågsam historia. En historia som utspelar sig än idag i fängelser i diktaturer. Plåga, död, sorg. Herre, förbarma dig över oss. Uppstånden betyder att han lever igen! Plågan är över, döden är besegrad. Vi kan tro igen. Vi kan hoppas igen. Vi kan leva igen. Rakt in i denna dubbelhet kallas vi i dopet. Att leva i sitt dop handlar inte om att slippa det svåra och plågsamma, men att leva med en medvetenhet om Guds beröring och kallelse till att följa Jesus.

                      Vad är du kallad till? Vem har kallat dig till det? För kalla betyder ju just att ropa på någon. Det vet varenda skåning för på skånska säger man just att kalla på någon. Kalla på din bror. Kalla på din syster. Och så kallar du. Förhoppningsvis kommer den du kallar på. Längre upp i landet betyder kalla att ge namn åt. Jag kallar dig Nisse (exempelvis :). Jag kallar dig kompis. Vännen. Här kommer dubbelheten tillbaka. För vad går vi och kallar varandra? Kompis eller idiot? Mina föräldrar kallade mig Mattias. Därför heter jag det. Jag har blivit kallad en massa andra saker också. Det har du med, säkerligen. Så vad är du kallad till? Vad blir du kallad? Vem har kallat dig till eller för det? Jesus kallar dig vän. Välj med omsorg vem du ska låta kalla dig. Du är ett frö som Gud har sått. Låt dig inte kvävas av tistlarna.

Om predikan

Detta är en blogg om predikan. Rubriken till trots kommer det inte att serveras någon nakenhet här, utan den är inspirerad av Jamie Oliver som kallades den nakne kocken för att han levererade enkla och snabba matrecept. Min ambition är här att predika enkelt och klart och från hjärtat. En predikan ska innehålla ett evangelium, varmed menas ett budskap som befriar och inger hopp och livsmod.

Den som i mitt tycke har formulerat de bästa orden om predikan är missionspastorn* och homiletikläraren Runar Eldebo i sin bok Konsten att predika från 1995. Han skriver: ”Ordet är givet i världen och söker sig till människorna som är ordets syfte och mål. Människan är skapad i världen och söker sig till sin källa som är samma ord. Predikans situation är därför ett ord, talat till människorna. Predikan är detta tal som människorna har att ge akt på. Det konstitutiva för predikan är, att ett ord finns att tala, och att människor finns som lyssnar. Där dessa två är för handen, där är predikan. Det är därför inte så, att predikan kräver ett liturgiskt sammanhang och en omgivning av gudstjänst. Där ordet talas till människor, där är predikan.” Och: ”I ett missionssammanhang kan mycket väl ordet räckas till människor alldeles utan att en text är läst innan. Det enda konstitutiva för predikan är ordet och människorna. /---/ Ordet är givet. Ordet är klart. Ordet ska predikas.”

                      Vad som griper mig i Eldebos ord är själva angelägenheten. Ordet är givet – ordet ska predikas. I Bibeln är Guds ord ett mångfacetterat och fascinerande begrepp. Gud skapar genom att tala. Guds verkande kraft i skapelsen framställs som ett tilltal, ett tilltal som når oss genom Jesus som är Gud som människa. Johannesevangeliets ord är välkända i sammanhanget, om Ordet som fanns i begynnelsen, fanns hos Gud och var Gud och varigenom allt är skapat. I detta ord fanns liv som var människornas ljus och som mörkret inte har besegrat. Och ordet blev människa – Jesus Kristus. I Jesaja säger Gud själv om sitt ord:

”Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, får den att grönska och bära frukt och ger säd att så och bröd att äta, så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.” Jesaja 55:10-11

                      För mig är det en stor förmån att få predika. Jag klagar inte över små församlingar. Visst finns det en tjusning i fullsatta kyrkor, men jag får ändå tala oemotsagt inför dem som är där. Det inger ett visst ansvar. Jag har predikat ett antal gånger sedan sommaren 2010 då jag antogs som prästkandidat för Lunds stift, och om mina planer håller kommer jag att predika yrkesmässigt från och med juni 2014. Den som vill ta del av några av mina predikningar kan göra det på www.predika.nu, en sajt jag önskar att fler predikanter kunde nyttja. Då hjälper vi varandra med inspiration och idéer. Jag låter detta vara nog sagt för stunden. Gud välsigne dig och hoppas vi möts i den fysiska verkligheten.  

* Svenska Missionskyrkan ingår numera tillsammans med Svenska Metodistkyrkan och Baptistsamfundet i Sverige i det nyligen bildade samfundet Gemensam Framtid.

Litteratur: Eldebo, Runar (1995). Konsten att predika. Stockholm, Verbum.