Nu har bloggen Den nakne predikanten funnits i
några timmar och inspirationen kommer till mig i omgångar om vad jag ska skriva
om. Min grundtanke är egentligen att publicera en predikan eller betraktelse
inför varje söndag. Den dag jag kommer ut i arbete som präst ska jag ju
prestera predikningar på veckobasis och inte som idag, när jag får veta ett par veckor, kanske
månader i förväg att jag ska ha en predikan. Nu kan jag ta det lugnt, grunna på
texten, smaka på orden och ta mig tid. Det kan jag inte göra sen på samma sätt.
Ändå ska jag säga något tänkvärt och som det heter förkunna ett rent och klart
evangelium. Vad det innebär kan man fundera på både en och två gånger.
Men två grundfrågor man behöver ställa till sin predikan är kanske dels vari
huvudpoängen ligger och var evangeliet finns. En predikan utgår ju alltid från
en Bibeltext och de textavsnitt som läses har en poäng eller ett huvudbudskap
som ofta sammanfaller med söndagens namn och tema. Jag tänkte lägga upp en
liten lathund för predikanter men jag gör det nog inte redan idag :).
Varför
är det så fantastiskt att få predika? Jag berörde ju detta igår, detta
privilegium som jag ändå tycker att det är. För egen del handlar det ju mycket
om en stark känsla av att det är detta jag ska göra, det är meningen med mitt
liv och det Gud vill med mig. När jag säger det menar jag inte att Gud har
beordrat mig utan just detta att det finns en längtan och en passion inom mig
som handlar om det prästerliga och därmed också att predika, att förkunna som
det heter. Förkunna betyder ju att kungöra, berätta för människor och helt
enkelt göra dem kunniga om det kristna budskapet. Tanken är ju att predikanten
i grunden inte talar sina egna ord utan Guds ord. Det är en idealism
naturligtvis, ingen predikant är ju ett själlöst instrument som Gud bara spelar
på och så låter det. Men man kanske kan jämföra med att vara skådespelare? Hur en
karaktär gestaltas beror dels på hur karaktären beskrivs i manus och hur
regissören regisserar, men framför allt på skådespelaren. Att vara predikant är
att få ge kropp och ett ansikte och en röst åt ett budskap, på samma sätt som
Gud en gång fick kropp och ett ansikte och en röst genom Jesus. Det är på hans
uppdrag vi predikar och på hans initiativ vi kallas till detta.
Den
grundläggande kallelsen är faktiskt dopet. Dopet är ett sakrament just därför
att Gud vidrör individen, just den person som döps. Den lutherska kyrkan har
två sakrament, dopet och nattvarden, och i båda fallen tänker man sig att något
osynligt förmedlas genom något synligt och påtagligt. I dopets fall vattnet och
i nattvarden brödet och vinet. I båda fallen vill Gud komma nära. I dopet säger
prästen: ”Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig att vara hans
lärjunge”. Känn på de orden en stund. Den korsfäste och uppståndne kallar dig. Korsfäst
och uppstånden kallar han dig. Dig. Det är stora ord som måste förklaras,
begrundas och prövas. Korsfäst betyder att han blev misshandlad och dödad. Det var
en utdragen och mycket plågsam historia. En historia som utspelar sig än idag i
fängelser i diktaturer. Plåga, död, sorg. Herre, förbarma dig över oss. Uppstånden
betyder att han lever igen! Plågan är över, döden är besegrad. Vi kan tro igen.
Vi kan hoppas igen. Vi kan leva igen. Rakt in i denna dubbelhet kallas vi i
dopet. Att leva i sitt dop handlar inte om att slippa det svåra och plågsamma,
men att leva med en medvetenhet om Guds beröring och kallelse till att följa
Jesus.
Vad
är du kallad till? Vem har kallat dig till det? För kalla betyder ju just att
ropa på någon. Det vet varenda skåning för på skånska säger man just att kalla
på någon. Kalla på din bror. Kalla på din syster. Och så kallar du. Förhoppningsvis
kommer den du kallar på. Längre upp i landet betyder kalla att ge namn åt. Jag kallar
dig Nisse (exempelvis :). Jag kallar dig kompis. Vännen. Här kommer
dubbelheten tillbaka. För vad går vi och kallar varandra? Kompis eller idiot? Mina
föräldrar kallade mig Mattias. Därför heter jag det. Jag har blivit kallad en
massa andra saker också. Det har du med, säkerligen. Så vad är du kallad till? Vad
blir du kallad? Vem har kallat dig till eller för det? Jesus kallar dig vän. Välj
med omsorg vem du ska låta kalla dig. Du är ett frö som Gud har sått. Låt dig
inte kvävas av tistlarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar