Vi är till för varandra

Idag blir det ett mycket kort inlägg eftersom jag idag ska delta i ett möte för att starta upp en förening som har legat vilande i några år. Föreningen heter Lunds teologiska och religionsvetenskapliga förening, och vi hoppas kunna använda föreningen för att göra teologi och religion synliga utanför den kyrkliga och akademiska miljön. Imorgon styr jag mot norr för att i slutet av den kommande veckan närvara vid de samiska kyrkodagarna i Mo i Rana i Norge. Orsaken är att jag ska skriva en masteruppsats under hösten om samiskt kyrkoliv. Jag är primärt intresserad av tre frågor; VAD anser olika involverade människor att samiskt kyrkoliv är, HUR arbetar man med samiskt kyrkoliv och VARFÖR sker arbetet, dvs vad är den grundläggande motiveringen till arbetet. Det är sant att samerna har blivit illa behandlade och att kyrkan har en moralisk skuld att gottgöra. Inte minst vad gäller den hårdhänta assimileringspolitiken under 1900-talet var kyrkans företrädare direkt inblandade och ofta både initiativtagare, genomförare och tillsyningsmän. Men jag tänker samtidigt att om det enbart är av dåligt samvete man idag vill skapa ett gudstjänstliv med mera som bygger på samisk kultur, samiskt språk och samisk livssyn så ser jag en risk för att det hela blir en trend som håller i sig en tid och sedan rinner ut i sanden. I alla tre fallen; föreningen, det samiska kyrkolivet och min uppsats; krävs det nådegåvor. Människor som använder sina talanger för att resultatet ska bli bra. Avslutningsvis vill jag lyfta fram något som aposteln Paulus skriver i dagens episteltext ur Romarbrevet; "Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra". Vi är till för varandra. Det känns som essensen av dagens texter som jag för övrigt tycker handlar mer om själavård än nådegåvor. Bilden ovan föreställer händer, och ögat kan ju inte säga till handen "Jag behöver dig inte". Vi är till för varandra - glöm inte det!

Mattias