Det finns ju ett uttryck som säger att ingen är så
blind som den som inte vill se. Det uttrycket hamnar ganska snabbt i centrum
för den här berättelsen. Sjukdomar och handikapp påstås bero på att man har
syndat, men Jesus har ett annat svar; Guds gärningar ska uppenbaras på den
blinde. Medan dagen varar ska vi göra hans gärningar som har sänt mig, säger han.
Han säger åt den blinde att tvätta sig i Siloadammen. Siloa som betyder utsänd.
Jesus, som själv är sänd, sänder i sin tur ut andra. Men om vi ska kunna bli
till tecken på Guds vilja så måste vi tvätta av oss vår blindhet.
När profeten Jesaja i
Gamla testamentet själv stod i templet och bad att Gud skulle sända honom som
budbärare sa Gud till honom: ”Gå och säg till detta folk: ’Ni ska höra men
ingenting förstå, ni ska se men ingenting fatta’” (Jesaja 6:9). Människor
kommer alltså att vara förblindade, se men ändå inte se. Nu kommer Jesus och
öppnar deras ögon innan det är försent. Det kommer alltid att finnas de som
försöker misskreditera andra som försöker få oss att se klart, se vad som
håller på att hända, eftersom det stör deras tillrättalagda tillvaro. Det goda
som görs är inte gott nog, eller är ändå inte gott för att det görs vid fel
tillfälle eller på fel sätt. Men även de har rätt på en punkt; man ska ge Gud
äran, ära den som äras bör. Vi är bara inte alltid överens om vem som ska äras.
Den annalkande faran blir en het potatis som ingen vill ta tag i. Klimathotet
är ju bara ett alltför lysande exempel. Internationella klimatkonferenser
resulterar i ändlösa diskussioner och urvattnade ställningstaganden för att
ingen vill ta första steget. Alla ser till sitt eget och vill inte vara den som
förlorar på en omställning till klimatvänlig energi. Ett reportage i Vetenskapens
värld som gick tidigare i höst handlade om just detta. Hur vi i västvärlden ser
vad som håller på att hända med klimatet samtidigt som vi inte ser det eller
låtsas om att vi inte ser det.
Så länge Jesus är i
världen är han världens ljus, men det kommer en natt då vi alla är lamslagna av
förtvivlan eftersom vi tror att han är död, vårt hopp är ute. Vi tror att
korsfästelsen och gravläggningen är definitiva och slutgiltiga och nu återstår
bara att ge upp och stänga butiken. Ingenting kunde vara mer fel! Jesus säger
också till lärjungarna att de ska få dricka samma bägare som han skulle få
dricka och bli döpta med samma dop som han blev döpt med. Den kalken har två
sidor; den ena sidan är nattens förtvivlan, men den andra sidan är den nya
gryningens glädje. Ge därför aldrig upp! Kämpa den goda kampen, trons kamp mot
blindhet och förnekelse. Gå och tvätta dig i Siloadammen och ge Gud äran.
Mattias
Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar