Confiteor unum baptisma

Jag är döpt i Färila kyrka i västra Hälsingland. Jag är inte säker på datumet, vilket stör mig eftersom det har blivit populärt att fira sin dopdag. Men i början av oktober är det i alla fall eftersom jag är född den första oktober. Bilden föreställer en badplatsskylt och skulle kunna skvallra om en baptistisk dopsyn. Det har jag inte ifall någon undrar. Däremot kan det vara värt att tänka på att Svenska kyrkan tack vare sin storlek är det samfund som döper flest vuxna. Svenska kyrkan godkänner varje dop som är gjort i vatten i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och det gör jag också. Det tråkiga är att fallet inte alltid är det omvända, men det är en annan diskussion.

                      Rubriken är hämtad ur den nicenska trosbekännelsen: ”Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse”. Ett enda dop. Vi döper inte om, är man döpt så är man. Till syndernas förlåtelse. Dopet är en nyckel till Gudsrelation och visar en väg ut ur vårt mänskliga tillkortakommande och synliggör oss som var och en älskade av Gud. Dopet är den första vigningen till tjänst i kyrkan, startskottet för ett liv med nya möjligheter. I fornkyrkan – där de döpte vuxna tills det inte fanns fler vuxna att döpa – använde man bassänger som kallades dopgravar. Jag tycker detta är viktigt att känna till för att bokstavligen förstå dopets djup. Ned i vattnet steg den gamla människan och ”dog” därnere. Upp på andra sidan kom en ny människa, född av vatten och ande. Efter att ha gått i lära (katekumenat) i upp till två år och efter att ha svarat ”ja” på tre frågor fick man stiga ned i vattnet. ”Tror du på Gud Fader… Tror du på Jesus Kristus… Tror du på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka…” Trosbekännelsen är en dopbekännelse. Pånyttfödelsetemat var starkt. Den gamla syndiga människan dog och den nya kristna människan föddes. Till tecken på detta fick den nydöpta en vit klädnad. Därav vita dopklänningar, vita konfirmandkåpor och vita prästkläder. Som Jesus steg ned i graven och dödsriket och steg upp igen, så steg man ned i vattnet och upp igen på andra sidan som en ny människa.

                      För mig är kallelsemotivet i dopet viktigt. I dopgudstjänsten tecknar prästen ett kors över dopkandidaten (det är ju inte alltid ett litet barn) och säger därefter: ”Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig att vara hans lärjunge.” Jesus döptes, prövades och kallade därefter sina första lärjungar. Det betyder att han med ett modernt ord handplockade dem. Han tog dem ur deras vardagliga medelgalileiska liv och lät dem bli del av något nytt, stort som Gud skulle göra.

För en kristen människa är det viktigt och värdefullt att se sitt eget liv i ljuset av Jesu liv. Jesu dop blev startskottet för hans offentliga gärning. Efter dopet prövades han och bestod provet; han var Guds utvalde. Han var Messias. Vilken livsuppgift är du döpt till? Kanske känner du som jag att det har dröjt länge innan din livsuppgift blev tydlig? Kom ihåg att Jesus levde ett ganska anonymt liv – vilket vi vet eftersom evangelierna inte berättar om det – tills han steg ned i vattnet hos Johannes och blev döpt. Glöm aldrig att hur ditt liv än ser ut är du oändligt älskad av den Gud som ville att du skulle leva och har skapat dig efter sin vilja. Allt i dig känner han och omsluter med ömhet. Därför kan du gå ut och tjäna Herren med glädje.

Mattias