söndag 27 april 2014

Att se och att tro




Vår längtan efter bevis är stor. Till och med när vår övertygelse handlar om något icke fysiskt vill vi ha bevis. Vi vill ha kärleksbevis, livstecken från Gud, någon slags försäkran om att det vi tror på är sant. Att se och att tro hör ihop på något sätt. Men hur?
                      Tomas vill inte tro att Jesus lever. Inte förrän han får känna på honom och hans sår. När han får göra det faller han ner och säger: ”Min Herre och min Gud”. I äldre tider samlade man på reliker efter heliga personer som genom sin blotta närhet skulle avge helighet och på så sätt föda tron. Och fortfarande idag förekommer det försök att exempelvis bevisa uppståndelsen genom att behandla påskens händelser som en kriminalgåta. Här är bevisföremål A, B, C osv. Och visst var Jesu dödsdom och korsfästelse ett brott. Det var ett justitiemord. Bevisen var tunna och Jesu brott var att han var obekväm och ansågs farlig. Men att vetenskapligt försöka bevisa Jesu uppståndelse sker på lika svag bevisning och ytterst på en egen önskan om att det ska vara sant. Men tron fungerar inte så.
                      I Jesu undervisning talas det mycket om att se. I sin ”programförklaring” i Nasarets synagoga, när han läser ur Jesajas bok, säger han att han med profetens ord är smord till att förkunna frihet för de fångna och syn för de blinda (Lukas 4:18). Flera gånger anspelas det på talet i Jesaja kapitel sex om att täppa till folkets öron och täcka för deras ögon så att de ingenting ser och ingenting hör och inte vänder om och blir botade. När så Jesus träder fram i offentligheten är det med budskapet att ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet” (Markus 1:14-15). Nu ska de som var fångna befrias och de som var blinda ska se. Därför är det kyrkans uppgift att befria dem som sitter fångna på olika sätt i fattigdom och förtryck och samtidigt öppna ögonen på dem som inte vill se hur saker och ting faktiskt ligger till. Jesu undervisning pekar hela tiden på något praktiskt.
                      Vi kan inte varje timme varje dag året om brinna av övertygelse. Ibland är vi som Tomas och söker bevis. Men bevisen ligger i våra egna händer. Vi har fått budskapet genom evangeliet och medlen för att stå i kontakt med Gud genom bönen och sakramenten. När vi ser vad som behöver göras för medmänniskan och vänder oss om och gör det, då tror vi och handlar efter vår tro. Minns Jesu ”programförklaring”; frihet för de fångna och syn för de blinda. Vill du inte se så kan du inte tro. Men som Jesus också säger: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matteus 25:40). Alltså – när vi hjälper samhällets mest oansenliga och bortglömda så hjälper vi Jesus. Vi måste inte ha honom stående framför oss för att göra något för honom. Han är med oss enligt sitt löfte alla dagar till tidens slut. Där tre av oss är samlade i hans namn är han mitt ibland oss. Det får vi lita på och i övrigt se och vända om till att hjälpa vår medmänniska.

Mattias

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar