Predikan som intrig

Jag skrev tidigare att jag inte tänkte publicera nåt förrän inför helgen, men jag märker att jag inte kan låta bli riktigt :) Därför tänkte jag bjuda på ett litet boktips som inte hör till tungviktarna i den homiletiska* litteraturen men som jag stötte på genom en distanskurs för ett par år sedan. Boken heter The Homiletical Plot och är skriven av Eugene Lowry som är professor på Saint Paul School of Theology i Kansas City, USA. Boken kom ut första gången 1980, men den utgåva jag har är en utökad utgåva från 2001. 

I boken presenterar Lowry en speciell konstruktion av predikningar som följer en femstegsprocess där man inledningsvis ska ”skaka om båten” lite så att åhörarnas (förmodat) harmoniska tillvaro ruckas lite. Därefter ska man steg för steg analysera vad som brister, avslöja ledtrådar till lösning, erfara evangeliet och slutligen emotse resultatet. Lite kortfattat ska man alltså föra åhörarna på en berg- och dalbana där man inser att något är på tok men att evangeliet erbjuder en utväg. Bokens undertitel är ”The Sermon as Narrative Art Form”, och handlar mycket om att lägga upp en plot, en handling för predikan. Författaren reagerar mot sådan homiletik som ser predikan som en monteringssats bestående av på förhand givna bitar, och vill istället betona predikan som händelse (detta synsätt förordas också f.ö. av Runar Eldebo i Konsten att predika som jag citerade i mitt första inlägg). Lowry vill försöka ta tag i den där upplevelsen av att ha hört en predikan som berör. Vad är det som gör en predikan bra?

                      För Lowry är predikoskrivandet en process som börjar med en ”generative idea”, en tanke som föder en intrig och ett skeende som ska ges näring och växa. Han skriver: ”Certainly I can tell the difference between a sermon I ”constructed” and one which I ”developed”! Sometimes a sermon idea seemed to emerge on its own, possessed of its own power, and required a developmental process more akin to pruning than putting together.” Han fortsätter med att beskriva hur han upplevde skuld för att han avvek från de principer han hade blivit lärd, men den självdrivna organiskt utvecklade predikan tog kortare tid att förbereda och ”predikade” bättre (Lowry sid 9).

                      Det jag finner intressant med Lowrys bok är just detta att han vill se predikan som en händelse, något som sker här och nu och som är drama och berättelse snarare än ett föredrag och som levandegör evangeliets utmaningar och utvägar för den som sitter i bänken. Den ”knorr” som syns på omslaget illustrerar den femstegsuppbyggnad Lowry beskriver i boken. Den påminner mig personligen om den bild jag har för den kristna trosbekännelsen som löper från himmelens höjd ner mot korset och sedan vänder i graven och går tillbaka upp mot livet och ljuset hos Gud. Denna vändning från död till liv som är central för den kristna livssynen blir tydlig och ska bli tydlig i all vår förkunnelse. Mitt enda tillägg är att predikanten naturligtvis alltid ska göra sin hemläxa utifrån sin teologiska kompetens och sin kunskap om det samhälle man lever i. Men en predikant har ingen ”licens att vara tråkig”. Predikan ska beröra och det är vad Eugene Lowry sätter fingret på!

The Homiletical Plot kan köpas via Bokus och Amazon för den som är intresserad. En förhandstitt kan man få på Google Books.

* Homiletik är detsamma som predikokonst och är ett undervisningsämne i präst- och pastorsutbildningar.

Lowry, Eugene L. (2001). The Homiletical Plot, Expanded Edition. Westminster John Knox Press, Louisville, Kentucky.