Kyrkans främsta resurs är människor

Betraktelse från morgonmässa i Hörby kyrka den 24 juli 2014.

Text: Episteln för apostladagen, tredje årgången, Romarbrevet 16:1-7.

Texten är hämtad ur Paulus’ brev till den kristna församlingen i Rom. Det är kapitel 16, dvs. i slutet, och det är många hälsningar och det räknas upp många fler namn efter dessa. Det finns tre saker jag skulle vilja lyfta fram ur den här texten.

1.      För det första att den viktigaste resursen då som nu är människor. Idag har vi många fastigheter och kyrkobyggnader, det är mycket ekonomi och administration. Men ändå är det människorna som bygger upp kyrkan. Människor som är varandras stöd och medarbetare.

2.      För det andra att många av dem som nämns som viktiga för Paulus är kvinnor. Vi har Foibe som tjänar församlingen i Kenchreai, som var en grekisk stad. Hon har varit ett stöd för många, skriver han. Prisca, en judinna som tillsammans med sin man Aquila är Paulus’ medarbetare och har riskerat sina liv för hans skull. Alla hednakristna församlingar, alltså församlingar som inte består av judar (detta var ju mycket tidigt i kyrkans historia och kyrkan bestod fortfarande till stor del av judar som trodde att Jesus var Messias), står i tacksamhetsskuld till dem. En församling samlas också i deras hus – de är församlingsledare. Man hade ju inga kyrkobyggnader då utan samlades i hemmen för att be, läsa i Skriften, lovsjunga och dela nattvarden med varandra. Maria heter en kvinna som har arbetat mycket för de kristna i Rom. Slutligen Junias, vars namn ibland tolkas som Junia, en kvinnlig namnform. Det är alltså möjligt att även detta namn syftar på en kvinna. Det finns alltså många framstående och viktiga kvinnor i den tidiga kyrkans historia.

3.      För det tredje arbetade alla dessa människor modigt och utan att få ett öre i ersättning för evangeliet och den kristna tron. Idag är vi vana att de som arbetar i Svenska kyrkan är anställda. Inom frikyrkorna har man ju alltid fått förlita sig på ideella krafter, och det ser ut som om vi måste göra det också i framtiden.

Men den viktiga lärdomen för oss i den här texten är ändå att den viktigaste resursen vi har varken är tid eller pengar eller annat kapital utan oss själva. Kyrkan har varit och är först och främst människor.

Mattias