Dagens
texter innehåller ett missionsprogram för kyrkan. Det ser ut såhär;
- på samma sätt som kunskap förr gick från far till son ska Guds budskap och Guds ande gå från människa till människa,
- den som nås av budskapet ska bära det i sitt hjärta var hon än går och förmedla det till människor hon möter, och
- det ska ske underifrån, genom barnen, i enkelhet, som en gräsrotsrörelse.
Grundförutsättningen
är att Guds ord har fördolts för de kloka och mäktiga för att det ska förmedlas
genom de barnen. Relationen mellan Fadern, Sonen och Anden bildar mönster för hur
kyrkan ska arbeta. Fadern har ju anförtrott allt åt Sonen, och det är genom
honom som Guds ord och Ande ska nå oss människor.
Det
är i mötet med barnen som den första och grundläggande missionskontakten sker. Och
i det mötet kan vi heller inte bara vara ”faderliga” och tro att vi kan allt
och de är oskrivna blad. Blev inte Gud själv ett barn för att lära världen att
tro? Gud har ju fördolt sin sanning för de kloka. Om vi tror oss vara kloka
missar vi alltså poängen. Här ligger kanske ett frö till inre självprövning för
kyrkan? Att inte sätta den faderliga rollen på piedestal utan minnas att Sonen
lät barnen komma till honom för att Guds rike tillhör sådana som de.
Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar