Socialstyrelsen varnar: Guds kärlek dör aldrig

Jag gick ut med hundarna idag. Vi har två chihuahuatikar, en som är tre år och en som är ett halvår. Den yngsta är fortfarande ganska valpig och blir lätt frusen och lite rädd, så efter några hundra meter börjar hon hoppa mot mitt ben och gnyr och vill upp innanför min jacka. Så då lyfter jag upp henne och stoppar in henne under jackan så får hon sitta där en stund och bli varm och trygg. Så är det med Gud också. Gud hör när vi ropar och Gud vet om vi är frusna, hungriga, ensamma eller rädda. Och då lyfter Gud upp oss till sitt hjärta och låter oss veta att vi är älskade. Det är det som är det fina med att leva tillsammans med Gud. Att även om ingen annan människa bryr sig om mig så är jag aldrig helt och hållet ensam.

Det finns en nidbild av ”religiösa” människor som lite konstiga. Religion är ju farligt. Det får vi veta lite då och då. Men det jag vill är att var och en ska inse sitt eget gränslösa värde utifrån en villkorslös kärlek som kommer från Gud. En kärlek som var så stark att Gud själv blev människa och gick i döden frivilligt för vår skull. En kärlek som var så stark att den inte gick att döda. En kärlek som räddar till evigt liv. Den kärleken finns fortfarande kvar och den är fortfarande lika stark. Glöm inte det.

Mattias