tisdag 21 maj 2013

Boktips!




Boken Att predika en tradition. Om tro och teologisk literacy kom ut 2012 och är skriven av Anne-Louise Eriksson som är forskningschef på kyrkokansliet i Uppsala. I boken används termen literacy som ett nyckelbegrepp. Literacy, som i grunden betyder läskunnighet (jfr. illiteracy – analfabetism), används här som beteckning för att ”kunna uppfatta, tolka och kommunicera meningen med vad som sägs” i exempelvis en bibeltext. Till grund för boken ligger ett forskningsprojekt där Anne-Louise Eriksson samlade in påskpredikningar från ett antal svenskkyrkliga präster och sedan analyserade dem efter vilken teologi de gav uttryck för och hur de presenterade Svenska kyrkans tro. Analysen av predikningarna pekar på två olika tendenser; att å ena sidan upprepa klassisk kristen terminologi kring uppståndelsen som dagens svenskar kanske inte förstår och att å andra sidan helt tala utifrån samtiden utan kopplingar till kyrkans tradition. Eriksson skriver: ”De påskpredikningar som vi ska undersöka i denna bok ägnar väldigt lite utrymme åt att problematisera den kristna trons påstående att Kristus lever. Detta är i sig varken konstigt eller anmärkningsvärt. En predikan är inget teologiskt föredrag, och tro låter sig inte förklaras. Men tro låter sig heller inte frambesvärjas genom att predikanten likt ett mantra upprepar orden ”Kristus är uppstånden”. Så vad innebär det att vårda traditionen om uppståndelsen så att bibelns texter blir existentiellt levande för människor idag?”
Eriksson besvarar egentligen inte frågan, men ägnar mycket utrymme åt att punkt för punkt ange vad predikningarna säger om Gud, Jesus, korsfästelsen och så vidare. I ett par fall ringar hon in påståenden som avviker från vad evangelierna säger och från de trosbekännelser som Svenska kyrkan tror och bekänner enligt kyrkoordningen. Problemet för Eriksson är inte bokstavliga eller symboliska tolkningar av uppståndelsen utan att predikanten antingen aldrig kommer fram till vad det betyder för oss idag i våra liv eller inte förankrar sin predikan i kyrkans tradition. I förordet skriver Eriksson att om hennes påpekanden verkar kritiska så har även hon predikat och är lika drabbad av kritiken som alla andra. För mig personligen ligger bokens stora värde i att se exempel på hur olika sätt samma skeende kan framställas och gör det möjligt för mig att dels orientera mig och dels undvika de diken man kan köra ner i.

Mattias

Eriksson, Anne-Louise (2012). Att predika en tradition. Om tro och teologisk literacy. Lund, Arcus.

2 kommentarer:

  1. Men har inte denna bok fått mycket kritik? Bland annat för att hon inte tycker att blivande präster behöver lära sig grundspråken? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, jo det stämmer, men det gör inte att hela boken inte är läsvärd. Jag har läst hebreiska och tycker grundspråkskunskaper är omistliga. Men som sagt, det är inte bokens fokus och den är värd att ta del av. :)

      Radera