Idag på Kristi förklarings dag sitter jag och
lyssnar på Malala Yousafzais tal från FN-högkvarteret i New York på hennes sextonårsdag
i förrgår. Malala är den pakistanska flicka som sköts i huvudet av en taliban*
förra året efter att ha krävt utbildning för alla barn, pojkar så väl som
flickor. I talet sa Malala att talibanerna trodde att deras kulor skulle sätta
stopp för hennes ambitioner, men att ingenting i hennes liv förändrades förutom
att hennes svaghet, rädsla och hopplöshet dog och att styrka, mod och iver
föddes. ”Jag är samma Malala. Mina ambitioner är desamma. Mina förhoppningar är
desamma och mina drömmar är desamma.” Hon sa också att hon inte hatade den
taliban som hade skjutit henne, och hänvisade till Muhammed, Jesus Kristus,
Buddha, Martin Luther King, Nelson Mandela, Gandhi och Moder Theresa som
förebilder i medkänsla, förändring och ickevåld.
Det
är förvånande hur en människas lyskraft kan skrämma oss. När Mose kom ner från
berget Sinai efter sitt möte med Gud lyste det om hans ansikte så att han var
tvungen att bära mask för att inte skrämma sitt folk, och när det lyste om hela
Jesu kropp blev lärjungarna förskräckta. Vad de fick se var de inte alls
beredda på. Petrus försöker komma med nån slags praktisk lösning. Men budskapet
var något helt annat. ”Jag är världens ljus”, säger Jesus i Johannesevangeliet,
det ljus som lyser i mörkret och som mörkret inte ska besegra. Jesus säger också
i Matteusevangeliet till lärjungarna att de är världens ljus. ”En stad uppe på
ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under
sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt
ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar
er fader i himlen” (Matt 5:14-16).
Vi
bär alla ett gudomligt ljus inom oss. Många har fått betala ett högt pris för att
ha låtit sina ljus lysa inför andra. I välsignelsen säger vi ”Herren låte sitt
ansikte lysa över oss”. Men vi kan alla låta våra ansikten lysa mot alla
människor vi möter. Gud har inte gett oss livet för att vi ska leva förkrympta
och i det fördolda. Vi har inte fått våra talanger, våra gåvor och våra drömmar
för att de ska dö en långsam död. Gud har gett oss uppdraget att skapa en
bättre värld för alla. Inte alla har samma mod som Malala uppvisar, men vi kan
ha henne som förebild tillsammans med alla de förebilder hon själv nämnde i
sitt tal.
Malala
sade också i sitt tal att hon ger röst åt alla de tusentals människor som man
har försökt att tysta. Rösten som hördes från molnet som sänkte sig ner över
berget var samma röst som hördes när Jesus döptes av Johannes i Jordan, och
budskapet var detsamma; ”Detta är min älskade son, han är min utvalde, lyssna
till honom”. I dopet uttrycks Guds kärlek till var och en av oss, och vi får
uppdraget att vara röster för godhet, kärlek och förlåtelse. Talibanerna skräms
av böcker, pennor och kvinnors röster. Budskapet om medmänsklighet är en
stötesten och tas som ett hot av dem som inte klarar av att se andra människors
ljus lysa. Men som Jesus också säger: Om lärjungarna tystnar så ska stenarna
ropa.
Mattias
*Talib är arabiska och betyder student (och inte
terrorist om någon trodde det). ”Taliban” är egentligen plural, vilket gör det
onödigt att sätta svenskt ”–er” efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar