Tjukurrpa - aboriginsk skapelseteologi

Idag blir det en kort betraktelse på temat andlig klarsyn, som handlar om att kunna se och distingera mellan gott och ont, nåd och synd, uppbyggande och nedrivande. Klarsynen jag tror mig kunna leverera är denna; låt dig inte luras av att någonting har en kristen stämpel på sig. Allt är inte guld som glimmar, och som aposteln skriver i denna söndags text ur Första Korintierbrevet så har en grund lagts som man sedan kan bygga på med vad man finner gott och tillgängligt. Bygget kommer dock att prövas av eld och den vars bygge brinner upp ska själv räddas, men som ur eld. Evangelietexten är ju den självklara när vi talar om byggen; den som bygger på berggrund och den som bygger på sand. Stormen kommer, och huset på berggrunden står kvar medan huset på sand rasar och raset blir stort. Hållbarhet förefaller alltså vara ett underliggande tema. Vad som är hållbart visar sig med tiden, då alla slags stormar med tiden kommer att ansätta det vi försöker bygga.

Världens äldsta mänskliga kultur anses vara de australiska aboriginernas. De har levat på denna enorma ö av kontinental storlek i minst fyrtio tusen år, sannolikt mycket längre. Deras kultur liknar inte alls vår. Jag kan åka till Australien och se allt jag ser här; västerländsk kultur, enorma städer, McDonalds och så vidare. Och jag kan åka dit och se någonting som inte finns någon annanstans i världen. I en urtid som kallas tjukurrpa (översatt som drömtiden) skapade urvarelser som kallas förfäderna den värld människorna bebor, och på människorna ligger sedan dess ansvaret för att upprätthålla deras skapelse intakt. Varför har inte dessa folk förändrat sin livsvärld? Ett svar är kanske att behovet inte har funnits. Men det inhemska svaret är att man helt enkelt inte ska förändra sin omvärld eftersom man är en del av den. Man lever så hållbart det bara går; trots kärva förhållanden i ökennära områden har man överlevt på vad naturen själv har erbjudit.

Första Mosebok kapitel ett och två ger människan två funktioner gentemot den värld Gud har skapat; dels att härska över den (1 Mos 1:26-28) och dels att bruka och vårda den (1 Mos 2:15). Det kan förefalla som om urfolken, som ofta är naturfolk, är de som brukar och vårdar medan vi andra har satsat allt på att härska och betvinga. Kombinerat med en självsyn som har handlat västerlänningens överlägsenhet har betvingandet också drabbat andra folk och kulturer. Än idag är det urfolken som tvingas flytta på sig när vår konsumtionskultur kräver allt större naturresurser. Vem är det som har byggt på klippan och vem har byggt på sand? Och framför allt – när kommer den stora stormen?

Mattias

Bilden ovan är ett konstverk av den australiensiske konstnären George Ward Tjungurrayi. Mer av hans konst kan ses här.