Halvvägs till Nain?

De kommer från varsitt håll. Han kommer in mot samhället följd av sina lärjungar och en stor skara människor. Han är en kändis, nämligen. Många är nyfikna på vad han gör och säger. Hon kommer ut från samhället, och även hon följs av en massa människor, ortsbor som sörjer med henne. Så möts de där, och han säger till henne: ”Gråt inte”. Det som sedan händer kan vi antingen uppfatta bokstavligt eller symboliskt, men det handlar ändå om att ge hoppet tillbaka till någon som just då ser allt i nattsvart mörker.

                      Den här berättelsen ger oss tillfälle att fundera över vad kyrkan är och vad kyrkan ska göra, och det passar ju bra idag när det är kyrkoval. Den här berättelsen låter oss var och en fundera på vem vi är i det här dramat. Är jag en av dem som står i fokus för det som händer eller är jag en av dem som står lite vid sidan av och ser på?  

I onsdags var det premiär i TV 4 för en ny humorserie, Halvvägs till himlen, som handlar om en ung präst som kommer som ny kyrkoherde i en skånsk landsortsförsamling. Han är full av entusiasm och vill förändra, men det går väl sådär. Nu är det klart att en humorserie bygger på karikatyrer. Den unge prästen är entusiastisk och säger ”Vilken atmosfär!” när han kommer in i kyrkan, och kyrkvaktmästaren svarar med att ”Där är mögel i krypgrunden”. Sen kommer kyrkorådsordföranden och förfäras över att kyrkan står öppen. ”Då kan ju vem som helst gå in här!” En humorserie bygger som sagt på karikatyrer, men även en humorserie kan, om den är välgjord (och det tycker jag nog att den verkar vara) ge oss tillfälle att fundera på samma saker. Vad är kyrkan är och vad ska den göra? Vilken är min roll i eller gentemot kyrkan? För olika människor har olika syn på det. Och det är härligt, för det är ju vi tillsammans som ska komma fram till det. En församling som Vollsjö församling är inte ett självändamål. Den är ett redskap som är satt i våra händer.

                      För kyrkan är inte i första hand en byggnad eller en organisation. Kyrkan är människor. Utan människor, ingen kyrka. Det är klart att å ena sidan började det en gång i tiden med en enda speciell människa, och å andra sidan har vi idag byggnader som ska skötas, en ekonomi som ska förvaltas och så vidare. Men det är ändå sånt som finns för att kyrkan ska kunna göra det den gör. För mig är det viktigt att kyrkan bekänner Kristus, Guds son, och är trogen det som han lärde ut. Den ska vara demokratiskt styrd och den ska rikta sig till alla människor. Framför allt ska den rikta sig till de människor som befinner sig i situationer som liknar den situation som änkan i Nain befann sig i när Jesus mötte henne. 

Mattias