söndag 26 maj 2013

Var ligger ditt Galileen?


Bilden föreställer en så kallad omöjlig figur. Lika omöjlig som denna figur är i den fysiska verkligheten, lika omöjlig är treenigheten att förstå för människan, även om försök har gjorts för att förklara den. Det berättas om kyrkofadern Augustinus, som levde på 300-talet och var biskop i Nordafrika, att han en gång kom gående längs Medelhavets strand och funderade över treenigheten. Då fick han se en pojke som sprang ut i vattnet och tog havsvatten i en hink och sedan hällde i en grop i strandkanten. När Augustinus frågade pojken vad han gjorde svarade han att han ville se om han kunde hälla ner hela havet i sin grop. ”Det går inte”, sa Augustinus. ”Det får ju inte plats!” ”Det gör inte treenigheten i ditt huvud heller”, svarade pojken, som i realiteten var en ängel.
Det är heliga trefaldighets dag idag, eller missionsdagen som den också kallas. Idag är fokus på kyrkans uppdrag. Nu är det som om Gud säger att det är tredje gången gillt. Nu har jag sänt min son för att dö och uppstå och jag har gett er andens inspiration. Nu är det dags att det börjar hända saker. Lärjungarna beger sig till Galilieen för att möta Jesus. Några tror, några tvivlar. Jesus talar och ger dem uppdraget att gå ut, döpa och lära. Han lovar vara med dem om än osynligt. Den som själv har blivit lärjunge gör andra till lärjungar, och så går uppdraget vidare. För det är detta som är kyrkans uppdrag – att döpa och lära. Kyrkan ska fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. Allt detta sker också i kyrkorummet. I gudstjänstens ram undervisar vi genom bibelläsning och predikan, vi visar omsorg om varandra och vi sänder ut varandra ut i samhället, ut i världen.
När jag tittar tillbaka på triangelbilden här ovanför börjar jag undra om uppdraget också är omöjligt? Kanske min insats är som att försöka hälla ner hela havet i en grop? Lärjungarna beger sig till Galileen. Några tror, några tvivlar. De får ett uppdrag att gå ut i världen, döpa och lära. De får ett löfte om att Jesus är med dem till tidens slut. För så länge varar uppdraget. Det är allt. På samma sätt är det med oss. Vi tror och vi tvivlar. Räcker jag till? Men uppdraget står kvar.
Lärjungaskapet är ett kontinuerligt arbete. Du måste alltid börja med dig själv. Var ligger ditt Galileen? Var kan du söka, finna och möta? Som lärjungar ska vi inte bara gå ut och berätta, vi ska också själva söka upp. Sök så ska du finna, bulta så ska dörren öppnas. Din uppgift blir därför att uppsöka någon som kan berätta om sin tro för dig. Låt dig själv bli föremål för den människans mission.

Mattias

2 kommentarer:

  1. Sällan fungerar det att vara ensam missionär. Men där två eller tre går ihop om att föra budskapet vidare händer det något.Ibland under stort motstånd från andra.
    Men det är viktigt att minnas att Jesus sände sina lärjungar två och två.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej kyrksyster! Självklart är inte missionen ett enmansverk! Vad jag ville med detta var att vända på perspektivet lite och sätta in mig/läsaren i mottagarrollen en stund. Vi tar emot och ger vidare.

      Radera