Nu är det hänryckningens tid. Pingsten brukar
kallas så, och det är ju lätt att hänföras över naturens skönhet när sommaren
står för dörren. Att pingsten kallas hänryckningens tid är ju för att
lärjungarna greps av den helige Ande och började tala tungor som det står i Apostlagärningarna
i Bibeln. Tunga betyder språk i det här fallet. Det som hände var att de greps
av stark inspiration och började tala språk de inte kunde innan. Och i
Jerusalem fanns det judar som hade vallfärdat dit från länderna runt omkring. Det
fanns ju redan då judar som bodde utspridda runt Medelhavet och Mellanöstern,
och de talade de språk som talades i länderna där de bodde; grekiska, persiska
och så vidare. Helt plötsligt hörde de Guds budskap på deras egna språk! Men sen
när förvåningen hade lagt sig så började de tro att lärjungarna var fulla. Det var
då som Petrus tog till orda och sa att det inte alls är som ni tror, att de är
fulla, utan det som ni har fått bevittna är vad profeten Joel berättar om. Ni tror
att det är på ett sätt, men i själva verket är det såhär istället. Nånting
hotfullt är på väg att hända, men Gud ska utgjuta sin Ande över alla människor
så att de ska profetera, det vill säga varna och mana människor att agera i
tid. Utgjuta betyder att hälla ut eller tömma ut; Gud tömmer ut sig själv över
oss.
Igår
hände det tre saker som jag vill lyfta fram i ljuset av pingstdagens händelser.
Det som har fått mest uppmärksamhet är ju finalen i Eurovision Song Contest i
Malmö. Och även här har ju människor kommit från många olika länder, människor
som talar många olika språk. Franska, armeniska, estniska och så vidare. Men de
har haft ett gemensamt språk, och det är musikens språk. Med det språket kunde
de överbrygga skillnaderna mellan sig – och med lite engelska ;).
Men poängen är ju att schlagerfestivalen startade som ett fredsprojekt som
också har haft betydelse för exempelvis länder i Europa som har vunnit sin
frihet. Och det fick mig att tänka att om jag eller du hade varit Petrus i det
sammanhanget, vad hade vi sagt? Om du och jag hade varit med och tävlat, vad
hade våra sånger handlat om? Kort sagt, vad finns det som behöver sägas till
alla folk på alla språk? Sedan många år är Malmö en mångkulturell stad. Det är
något som vissa tycker är dåligt och andra tycker är bra. Malmö är en
segregerad stad och en stad som kämpar med sitt rykte och sin identitet. Igår var
Malmö var också platsen för en manifestation mot antisemitismen som tyvärr
breder ut sig i stan. En så kallad kippavandring genomfördes. Kippa är ju
namnet på den huvudbonad som judiska män ska bära. Det var den andra händelsen
jag ville lyfta fram. Det tredje jag vill lyfta fram som hände igår är
Jesusmanifestationen som genomfördes i Stockholm under medverkan av stora delar
av svensk kristenhet. Även den kristna tron uppträder i olika tolkningar och
kulturella gestaltningar. Men även här hade man ett gemensamt språk – trons språk.
Den gemensamma bekännelsen av Jesus Kristus som frälsare förenar alla världens
kristna kyrkor. Och med det gemensamma språket vill kyrkorna säga att man
aldrig kan betrakta människor som problem. Människor är skapade till Guds
avbild. Inte bara de snälla utan även de dumma. Det är därför Jesus säger att
om du hälsar vänligt på dina bröder och bara på dem, tror du då att du har
gjort något märkvärdigt? Den kristna tron kräver något av oss – att vi kliver
ut ur våra bekvämlighetszoner och ger den människa en chans som vi inte trodde
något gott om i utgångsläget. Nej, problemet är istället vad människor gör eller inte gör - och däri ligger också lösningen.
Kristi
himmelsfärd och pingsten markerar den punkt då Jesus lämnade över stafettpinnen
till sina lärjungar och till den unga kyrkan med uppdraget att gå ut i världen
och göra alla till lärjungar. Idag överlämnas det uppdraget till oss. Vi får ta
emot det och föra det vidare. Nu är det hänryckningens tid. Men hänryckning
betyder inte bara hänförelse över naturens skönhet. Det kan också betyda att
gripas av helig vrede och höja en profetisk röst. Nån kanske undrar varför inte
Gud gör nånting? Det är kanske en av de äldsta frågor som människor har ställt.
Men poängen är att Gud faktiskt har gjort nånting. Gud har sänt sin son till
oss. Därmed har Gud räckt ut sin hand till oss och det är upp till oss att
fatta den. För det är ett lagarbete. Den kristna tron är ingenting för den som
förväntar sig att bara kunna luta sig tillbaka medan Gud fixar allting. Men det
betyder inte att Gud är passiv. Gud har redan bokstavligen spillt sitt blod på
korset, och nu tömmer han ut sig själv en gång till. Gud ger sig själv till oss
gång på gång. Det är det som sommarens grönska och värme är ett tecken på. Det är
det som är den verkliga innebörden av pingsten. Så återigen; om du hade tävlat
igår, vad hade din sång handlat om? Jag ska i alla fall bidra med en liten sång
om avslutning. Melodin är den som har blivit känd som Eurovisionssignaturen.
Välsignad är du som kommer från eviga höjder i
Herrens namn.
Välsignad är du som håller all världen i din
starka hand!*
Mattias
*Vill du lyssna på den kan du göra det här (det är dock inte jag som sjunger).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar